Väsjörestaureringen

Sollentuna kommun / Grontmij
Att Ewa Bergwall
191 86 Sollentuna

Naturskyddsföreningen i Sollentuna har anmält till Ewa Bergwall att föreningen ämnar inkomma med ett yttrande efter den angivna alldeles för korta svarstiden.

Kommentarer till Tillståndsansökan / samrådsunderlag ang. restaurering av Väsjön

Restaureringen av Väsjön är en del i exploateringen av Väsjöområdet med stora delar tät stadsliknande bebyggelse. Naturskyddsföreningen har tidigare yttrat sig i flera omgångar i detta ärende och sammanfattar våra synpunkter här.

Noteras bör också att återställande av Törnskogsmossarna, genom att stänga av det mot norr ledande diket, är en del av skötselplanen för Törnskogsreservatet. Det leder till ökad vattenföring nedströms till Snuggan och därefter Väsjön.

Det blågröna stråket från Snuggan till Väsjön, som kom med i detaljplanen på initiativ av Naturskyddsföreningen, är en viktig länk till naturen i Törnskogsreservatet via den viadukt som motorvägen försetts med (också på initiativ av Naturskyddsföreningen).

Det är angeläget att detta blågröna stråk ges en bred viadukt under Frestavägen. Den extra bro över det blågröna stråket som nu finns i detaljplanen sydöst om Frestavägen är däremot dels onödig (väganslutningar kan ordnas utan denna viadukt) och dels direkt negativ för funktionen av ett sammanhängande blågrönt stråk.

Fortsättningen av det blågröna stråket norr om Väsjön minskar till en remsa på 15 m bredd – trots att det finns byggytor kvar längre bort från stranden – således en helt onödig inskränkning.

Öster om Väsjön behålls den nuvarande obebyggda strandremsan, nästan 100 m, vilket är förträffligt.

Väster och sydväst om sjön ingår kajer i detaljplanen – en helt onödig naturförstörelse av den redan existerande strandzonen och definitivt ingen restaurering. Dessa kajer bör ersättas med en naturlig strandremsa som kan göra skäl för ambitionerna med sjörestaurering.

Om Sportfältet exploateras bör dagvatten från det området och även från Edsberg tillföras Väsjöns vattensystem via reningsvåtmarker och naturliga öppna vattendrag. Detta är mycket viktigt, dels för fortsatt biologisk mångfald och dels för vattenrening.

Väsjöns utlopp och det dike som nu finns avses tydligen att snyggas lite marginellt. I detta område saknas ambitionen med ett fortsatt blågrönt stråk. Delar av obebyggda tomter skulle kunna användas för en betydligt bredare zon än de knappa 5 meter som nu finns i planen. Den östra delen av Väsjövägen kan läggas ner – infarter kan ordnas från de övriga vägarna. De två kulverterna under vägarna i den östra delen kan tom. reduceras till en under Hövdingevägen. På så sätt kan en parkzon på ca 15 m bredd skapas; med Väsjövägen fås då en obebyggd zon på ca 35 m bredd. Med tanke på de stora förändringar som avses göras i området är dessa föreslag egentligen små justeringar och borde ingå i en restaurering, respektive i detaljplanerna.

Dalsänkan vid Väsjöns utlopp är mycket kritisk när det gäller ökade och snabba vattenflöden som kan förväntas när så stora ytor som de i planen föreslagna blir hårdgjorda. Sjön och dess avrinning måste kunna svälja ökade flöden. I det sammanhanget är kajer utmed 40 % av sjöns strand direkt olämpligt.

Det ökade vattenflödet vid högvatten från Snuggan måste också beaktas vid utformningen / restaureringen av Väsjöns stränder, liksom tillförsel av dagvatten från framtida exploatering av Sportfältet och Edsberg. Här hänvisas till Naturskyddsföreningens yttrande ang. Sportfältet.
Vidare påpekas att allt vatten från Väsjöns tillrinningsområde hamnar i Rösjön och sedan i Fjäturen, osv. till Mälaren. Området ingår i Oxundaåns vattensystem där kommunalt samarbete strävar efter att bygga ut naturliga reningsfunktioner i hela systemet. Därför ska all planering av vattensystemet sträva efter maximal rening och utjämning av flöden så högt upp i systemet som möjligt.

Ingrepp i sjöns botten och i angränsade med schaktmassor mm. utfyllda områden måste föregås av en noggrann utredning av vad som verkligen tippats där resp. hunnit sedimentera i sjön. Principiellt bör muddring överhuvudtaget inte ske. De kostnader som detta medför bör hellre läggas på åtgärder som verkligen leder till en restaurering – t.ex. naturliga sjöstränder och tillräckligt breda blågröna stråk.

En restaureringen av Väsjön är mycket angelägen, men förslagen har alldeles för låg ambitionsnivå med tanke på den omfattande exploatering som planeras för området. Restaureringen bör leda till ett väl fungerande vattensystem med ökade naturvärden och naturfunktioner. Att bygga kajer utmed en mycket stor del av sjöns stränder är direkt kontraproduktivt och mera ett utslag av modenycker typ sjöstad. Naturskyddsföreningen vill också påpeka att den strandskyddsdispens för Väsjön som Länsstyrelsen har medgivit, har överklagats till regeringen och att detta ärende inte är avgjort när detta skrivs.

Sollentuna 2011-06-19
Naturskyddsföreningen i Sollentuna

Herbert Henkel, ordf.