Motsatta uppfattningar om Väsjön mellersta

Kommunen och Sollentunapartiet har rakt motsatt uppfattning om Väsjön mellersta har fått grönt eller rött ljus av de rättsliga instanserna.
– Den sista instansen valde att inte ta uppöverklagandet, säger Karin Sköld, projektledare i kommunen.
– Det stämmer inte, säger Ewa Hellstöm-Boström, politisk sekreterare (SP).
Läs mer

Upphävd detaljplan ger kommunen möjlighet att tänka om och respektera strandskyddet runt Väsjön

Det var helt naturligt att Mark- och miljödomstolen upphävde Sollentuna kommuns beslut att anta detaljplan för Södersättra och Kastellgården, Väsjöområdet. Den hade inte kunnat göra på något annat sätt. PLANEN ÄR JU OLAGLIG. Skälet är att del av detaljplanelagt område omfattas av strandskydd.

Domstolen konstaterar att detaljplanen antogs fastän omkring en sjundedel av den planerade bebyggelsen, planerad bussgata samt en större gata mm inom detaljplaneområdet planlagts på mark som enligt miljöbalken inte var lämplig för bebyggelse eftersom den omfattas av lagen om strandskydd.

Länsstyrelsen hade visserligen tidigare upphävt strandskyddet i de delar som berördes av pågående detaljplanearbete MEN kommunen hade vid antagandet av detaljplanen kännedom om att länsstyrelsens beslut hade överklagats till regeringen. Och eftersom länsstyrelsens beslut att upphäva strandskyddet inte vunnit laga kraft så gällde strandskyddet när planen antogs. Men det struntade Sollentuna kommun i eftersom den olagligt spekulerade i att regeringen skulle fastställa länsstyrelsens beslut. Men när sedan regeringen upphävde länsstyrelsens beslut så blev det istället fastslaget att planen var olaglig.

Genom att regeringen beslöt att upphäva länsstyrelsens beslut att upphäva strandskyddet så blev det avgjort att marken inte var lämplig för bebyggelse och det är detta som ligger till grund för Mark- och miljödomstolens dom 2013-11-20 att upphäva Sollentuna kommuns beslut att anta detaljplan för Södersättra och Kastellgården, Väsjöområdet.

Grindstugan härom veckan, olagliga upphandlingar av advokattjänster och nu en olaglig plan. VI överväger att lägga en motion i fullmäktige om att Sollentuna kommun ska bemöda sig om att följa gällande svensk lagstiftning.

Sollendaren NR 3 – 27 november 2013

Sollentunapartiet

Bevara Sportfältet helt grönt och stoppa Ribbingsleden


Inriktningsbeslutet för Edsbergs sportfält är en miljöfientlig halvmesyr som drar upp tät genomfartstrafik i Edsberg.

Men Sollentunapartiet har INTE givit upp! Tvärtom!
Detta är bara början.

Samtliga partier i Sollentuna – utom Sollentunapartiet – har enats om ett
inriktningsbeslut för Edsbergs Sportfält som innebär att den västra halvan av fältet exploateras med radhus, flerfamiljshus och en genomfartsled till Edsberg – RIBBINGSLEDEN.

De andra partiernas kompromiss är att lämna den östra halvan av fältet grön för ”spontanidrott”. Men då har de lyssnat dåligt på opinionen i Edsberg.. En oerhört stor majoritet av Edsbergsborna vill ha HELA sportfältet bevarat och säger nej till Ribbingsleden – en bullerskapande genomfartsled rakt genom Edsbergs hjärta.

Detta förslag kan inte Sollentunapartiet acceptera. Dels därför att sportfältet är en enhetsmiljö och ett smultronställe som ska lämnas helt grönt utan hus och trafik.
Dels därför att inriktningsbeslutet öppnar upp för en kommande Ribbingled – – rakt genom Edsbergs hjärta.

Sollentunapartiet arbetar vidare för att rädda hela sportfältet och för att stoppa Ribbingsleden.
Minns att vi i Sollentunapartiet räddade Järvafältet från försäljning och exploatering
och då var Järvafältet faktiskt redan så gott som sålt. VI GER INTE UPP:

Vi startar NU en av våra största miljökampanjer för att stoppa planerna helt.
Vi förbereder en folkomröstning i frågan och andra effektiva aktioner.
Hör av Dig! Kom med Du också i vår miljökamp!

Hjälp till i folkomröstningen!

Läs mer på vår hemsida:
www.sollentunapartiet.se

Nu utmanar Sollentunapartiet (S) på öppen debatt i Edsberg om Väsjöplaneringen, sportfältet och Ribbings väg!

I en ovanligt osaklig insändare i Mitt-i Sollentuna talade Socialdemokraterna om att det är stora skillnader mellan Sollentunapartiet och Sossarna i Väsjöfrågan. Det är nästan det enda som stämmer i deras text. Resten är mest pajkastning, avsiktliga felaktigheter och skruvade kvartssanningar.

Därför är det viktigt att lägga saker och ting tillrätta.
Vi i SP vill bygga ut Bäckvägen. MEN vår sträckning går inte förbi mer än några få fastigheter vid Skogsängsvägen.. Den skulle gå öster om dessa fastigheter och så långt ifrån att det finns gott om plats för en trevlig avskärmning. Därför behövs det bara bullerdämpande åtgärder på en mycket kort sträcka. Vi väljer Bäckvägen också för att slippa skövla sportfältet.

MEN helst såg vi att man slapp även den vägen. Skulle det visa sig att miljön är så dålig väster om Väsjön genom föroreningar och träskartad mark att en majoritet inser att detaljplanen ”Mellersta Väsjön” inte kan förverkligas. Då behövs det ingen ny väg utan Frestavägen räcker för den tillkommande trafiken.

Socialdemokraterna vill istället omvandla Ribbings väg till en ”modern stadsgata” som är deras omskrivning för genomfartsled. Den skulle föra in ytterligare tusentals bilar förbi flerfamiljshus i Edsberg som är omöjliga att bullerskydda.

Vi i SP vill ansluta Bäckvägen till Danderydsvägen vid Lidl,s nya butik. Beslut finns redan om att bygga om korsningen. Vi förordar en rondell och en gångtunnel för en säkrare skolväg. Detta skulle ge en smidigare genomströmning än de nuvarande trafikljusen.

Vi vet att en majoritet av Edsbergsborna är mot Socialdemokraternas planer, bl a genom våra breda kontakter med de boende. Valresultatet 2010 bekräftar detta. En folkomröstning vore talande.

Vi kommer givetvis att fortsätta dialogen i Edsberg!

Vi i SP talar alltid klarspråk! Därför utmanar vi Socialdemokraterna på en debattkväll mot oss i Edsberg i höst? Det skulle även bli ett tillfälle för oss alla att få höra vad Edsbergs borna tycker

Hör av er så bestämmer vi datum!

Ingwar Åhman-Eklund
Sollentunapartiet

Väsjörestaureringen

Sollentuna kommun / Grontmij
Att Ewa Bergwall
191 86 Sollentuna

Naturskyddsföreningen i Sollentuna har anmält till Ewa Bergwall att föreningen ämnar inkomma med ett yttrande efter den angivna alldeles för korta svarstiden.

Kommentarer till Tillståndsansökan / samrådsunderlag ang. restaurering av Väsjön

Restaureringen av Väsjön är en del i exploateringen av Väsjöområdet med stora delar tät stadsliknande bebyggelse. Naturskyddsföreningen har tidigare yttrat sig i flera omgångar i detta ärende och sammanfattar våra synpunkter här.

Noteras bör också att återställande av Törnskogsmossarna, genom att stänga av det mot norr ledande diket, är en del av skötselplanen för Törnskogsreservatet. Det leder till ökad vattenföring nedströms till Snuggan och därefter Väsjön.

Det blågröna stråket från Snuggan till Väsjön, som kom med i detaljplanen på initiativ av Naturskyddsföreningen, är en viktig länk till naturen i Törnskogsreservatet via den viadukt som motorvägen försetts med (också på initiativ av Naturskyddsföreningen).

Det är angeläget att detta blågröna stråk ges en bred viadukt under Frestavägen. Den extra bro över det blågröna stråket som nu finns i detaljplanen sydöst om Frestavägen är däremot dels onödig (väganslutningar kan ordnas utan denna viadukt) och dels direkt negativ för funktionen av ett sammanhängande blågrönt stråk.

Fortsättningen av det blågröna stråket norr om Väsjön minskar till en remsa på 15 m bredd – trots att det finns byggytor kvar längre bort från stranden – således en helt onödig inskränkning.

Öster om Väsjön behålls den nuvarande obebyggda strandremsan, nästan 100 m, vilket är förträffligt.

Väster och sydväst om sjön ingår kajer i detaljplanen – en helt onödig naturförstörelse av den redan existerande strandzonen och definitivt ingen restaurering. Dessa kajer bör ersättas med en naturlig strandremsa som kan göra skäl för ambitionerna med sjörestaurering.

Om Sportfältet exploateras bör dagvatten från det området och även från Edsberg tillföras Väsjöns vattensystem via reningsvåtmarker och naturliga öppna vattendrag. Detta är mycket viktigt, dels för fortsatt biologisk mångfald och dels för vattenrening.

Väsjöns utlopp och det dike som nu finns avses tydligen att snyggas lite marginellt. I detta område saknas ambitionen med ett fortsatt blågrönt stråk. Delar av obebyggda tomter skulle kunna användas för en betydligt bredare zon än de knappa 5 meter som nu finns i planen. Den östra delen av Väsjövägen kan läggas ner – infarter kan ordnas från de övriga vägarna. De två kulverterna under vägarna i den östra delen kan tom. reduceras till en under Hövdingevägen. På så sätt kan en parkzon på ca 15 m bredd skapas; med Väsjövägen fås då en obebyggd zon på ca 35 m bredd. Med tanke på de stora förändringar som avses göras i området är dessa föreslag egentligen små justeringar och borde ingå i en restaurering, respektive i detaljplanerna.

Dalsänkan vid Väsjöns utlopp är mycket kritisk när det gäller ökade och snabba vattenflöden som kan förväntas när så stora ytor som de i planen föreslagna blir hårdgjorda. Sjön och dess avrinning måste kunna svälja ökade flöden. I det sammanhanget är kajer utmed 40 % av sjöns strand direkt olämpligt.

Det ökade vattenflödet vid högvatten från Snuggan måste också beaktas vid utformningen / restaureringen av Väsjöns stränder, liksom tillförsel av dagvatten från framtida exploatering av Sportfältet och Edsberg. Här hänvisas till Naturskyddsföreningens yttrande ang. Sportfältet.
Vidare påpekas att allt vatten från Väsjöns tillrinningsområde hamnar i Rösjön och sedan i Fjäturen, osv. till Mälaren. Området ingår i Oxundaåns vattensystem där kommunalt samarbete strävar efter att bygga ut naturliga reningsfunktioner i hela systemet. Därför ska all planering av vattensystemet sträva efter maximal rening och utjämning av flöden så högt upp i systemet som möjligt.

Ingrepp i sjöns botten och i angränsade med schaktmassor mm. utfyllda områden måste föregås av en noggrann utredning av vad som verkligen tippats där resp. hunnit sedimentera i sjön. Principiellt bör muddring överhuvudtaget inte ske. De kostnader som detta medför bör hellre läggas på åtgärder som verkligen leder till en restaurering – t.ex. naturliga sjöstränder och tillräckligt breda blågröna stråk.

En restaureringen av Väsjön är mycket angelägen, men förslagen har alldeles för låg ambitionsnivå med tanke på den omfattande exploatering som planeras för området. Restaureringen bör leda till ett väl fungerande vattensystem med ökade naturvärden och naturfunktioner. Att bygga kajer utmed en mycket stor del av sjöns stränder är direkt kontraproduktivt och mera ett utslag av modenycker typ sjöstad. Naturskyddsföreningen vill också påpeka att den strandskyddsdispens för Väsjön som Länsstyrelsen har medgivit, har överklagats till regeringen och att detta ärende inte är avgjort när detta skrivs.

Sollentuna 2011-06-19
Naturskyddsföreningen i Sollentuna

Herbert Henkel, ordf.

Miljöfarligt avfall på Väsjötippen: Tungmetall i dikesvattnet avslöjar otillåten tippning

DN NORD, 21 maj 1981

Vattnet i dikena runt Väsjötippen i Sollentuna innehåller tio gånger högre halter tungmetaller än vanligt sjövatten.

– Det visar att det ligger saker i tippen som inte får finnas där, säger byråingenjör Eric Carlsson på länsstyrelsens naturvårdsenhet.

Vid en promenad på tippen går det snabbt att konstatera det. Där finns förutom de tillåtna schaktmassorna färgburkar, elbatterier, kylskåp, dammsugare, badkar, bilrester, sönderrostade oljefat, plaster med mera, med mera.

Grannarna till Väsjötippen har alltså nu fått sina misstankar bekräftade. De har till bland annat Sollentuna hälsovårdsnämnd rapporterat att de sett bilar tippa miljöfarligt avfall. ”Väsjötippen är ett giftberg”, skriver till exempel Stieg Lundqvist i en insändare i DN Nord den 12 mars i år.

Hälsovårdskontoret har under våren låtit undersöka det så kallade lakvattnet runt tippen, alltså regnvatten som silats genom tippen och runnit ut i omkringliggande diken. Mätresultaten har skickats till länsstyrelsen, som nu alltså konstaterar att tippverksamheten inte sker enligt föreskrifterna.

– Enligt föreskrifterna ska Väsjöbacken byggas upp av jord, grus, sten och andra rena schaktmassor från byggen. Meningen är att det så småningom ska bli ett 90 meter högt berg för Storstockholms skidåkare. Fran toppen ska det bli två utförabanor, en 250 meters brant slalombacke och en 600 meters lite ”snällare” utförsbacke. Två liftar och andra fritidsarrangemang ska byggas.

Sollentuna kommun låter ABV (Armerad Betong Vägförbättringar AB) sköta uppbyggnaden av backen.

Bristfällig kontroll

Mellan kommunen och ABV finns ett avtal på vad som får tippas och det är ABV:s uppgift att kontrollera de billaster som kommer från byggarbetsplatser i hela Stor-Stockholm. Men den kontrollen är bristfällig.

Förutom allt miljöfarligt avfall som kommer från byggarbetsplatser har grannar och anställda på tippen rapporterat om industriavfall som till exempel Elektrolux tippning av gamla dammsugare, militärens tippning av avfall, bland annat vapentett, och målarfirmornas tippnig av gamla färgburkar. Hälsovårdskontoret har även fått rapporter om att slamsugningsbilar tippat slam från olika industriers reningsverk.

ABV-personalen på tippen förnekar emellertid att industrier tippar där. Platschefen Bengt Eriksson, ansvarig hos ABV, förnekar också att annat material än det tillåtna rivningsmaterialet tippas. Men vattenproverna visar något annat. Salthalten är för det första cirka 10 gånger högre än den bör vara.

– Det brukar vara ett tecken på att vattnet är förorenat, säger Eric Carlsson på länsstyrelsen.

– Kloridhalten år också mycket hög liksom halten av sulfat. De tungmetaller som redovisas har också en för hög halt, cirka 10 gånger högre än i vanligt sjövatten.

Inget vanligt hushållsavfall

-Vad det är som förorsakar detta kan jag inte spekulera i, men mätresultaten visar att det inte är vanligt hushållsavfall, säger Eric Carlsson. Han skriver nu till hälsovårdskontoret och ABV och kräver bättre kontroll på vad som tippas. Blir det ingen förbättring kan verksamheten stoppas.

Grundvattnet kan förorenas

Föroreningarna i vattnet runt Väsjöbacken är i och för sig betydligt lägre än runt tippar med hushållsavfall men det har heller aldrig varit meningen att backen ska vara avfallstipp. Därför finns inte heller någon kontroll på vart lakvattnet tar vägen.

– Vi ser allvarligt på detta, säger Eric Carlsson, lakvattnet kan förorena både ytvattnet och grundvattnet i området. Länsstyrelsen kräver även en tipplan för framtiden. Den ska kommunen ha lämnat in senast den 30 juli.

– Men en tipplan löser inga problem, säger Sollentunas hälsovårdschef Åke Klaesson. Är vattnet så förorenat måste vi se till att det blir omhändertaget.

Ja, hälsovårdskontoret måste fortsätta  med provtagningarna av vattnet och se till att det renas om det behövs, säger Stieg Lundqvist, en av grannarna till backen.

– Det är orimligt att begära att man ska gräva upp tippen för att se vad som finns där, men det måste omedelbart bli en effektivare kontroll på vad som tippas, säger han.

KERSTIN HELLBOM

Källa: DN NORD, 21 maj 1981

Väsjötippen lika miljöfarlig som en vanlig tipp

Norrort, april 1981

Väsjötippen i Sollentuna innehåller nästan lika mycket förorenande avfall som vanliga avfallstippar i landet, trots att här bara skulle tippas byggavfall och schaktmassor.

Det visar en analys som länsstyrelsen gjort av provresultat från lakvatten från tippen.

– Vi bad länsstyrelsen om hjälp för att rätt bedöma provresultaten. Men fortfarande vet vi inte hur stor fara tippen utgör för sjöar och vattentäkter i området, säger hälsovårdsschefen Åke Klaesson i Sollentuna som är besviken på länsstyrelsens ”vaga” besked.

Många personer har under året vänt sig till Norrort för att berätta om det otilllåtna avfall som där tippas. Vi kontrollerade uppgifterna på ort och ställe och fann en mängd färgburkar, kylskåp, oljepannor och mycket annat som inte borde vara där.

En f. d. anställd på tippen ringde och berättade att personbilar och lastbilar i hemlighet begravts i tippen. Och även annat som är klart miljöfarligt gods.

Det rapporterades också till tidningen att en massa träd dött intill vägen upp till tippen. Efter att ha sett träden och ett konstigt gulbrunt skum som fanns i markerna hämtade vi hälsovärdschefen Åke Klaesson, som den 1 april tog vattenprover från området med de döda träden.

Hälsovårdskontoret fick efter ett par veckor provresultaten avseende salthalt, surhetsgrad och förekomst av tungmetaller m.m. Provresultaten skickades till länsstyrelsen för bedömning.

I måndags kom svaret i form av en kort skrivelse.

Högre halter

I svaret från länsstyrelsen konstateras bland annat att ”metallhalterna är högre än vad som kan förväntas i ett opåverkat ytvatten”. Med svaret följer en tabell innehållande jämförelser med genomsnittsvärden från lakvatten av avfallsupplag i landet alltså vanliga hushållsavfallstippar. Väsjötippens provresultat jämförs också med förorenat avloppsvatten till Käppala och vanligt Mälarvatten (Lovö vattenverk).

Det visar sig att lakvattnet från Väsjötippen är mycket salt, lika salt som lakvattnet från avfallstipparna i landet. Salthalten låg på 470 mg klorid per liter vilket kan jämföras med Mälarens 12 mg/lit.

Vidare är Väsjötippens lakvatten surare än normalt – 5,8 i PH-värde mot 7,1 i avfallsupplagundersökningen. (Neutralpunkten ligger kring 7).

Tungmetallhalterna från Väsjötippsvattnet ligger något under genomsnittsvärdena från avfallsupplag i landet men betydligt över värdena i förorenat avloppsvatten.

Blyhalten är t. ex. 0,04 mg per liter för Väsjötippen, 0,06 mg i undersökningen av avfallsupplag och 0,019 mg i avloppsvatten till Käppala.

Kromhalten ligger på 0,03 mg/lit för Väsjötippen och 0,015 mg/lit i avloppsvattnet till Käppala. I Mälaren är kromhalten t. ex. bara 0,0008 mg/lit.

Av den giftiga kadmiummetallen finns i Väsjötippen 0,004 mg/lit och i avloppsvattnet till Käppala 0,001 mg/lit.

Oklart

Lilian Nowaks frågade på ett fullmäktigesammanträde för en tid sedan, om vattnet från Väsjön kan användas för bevattning av grönsaksland. Då kunde hälsovårdsnämndens ordförande Margareta Malmberg (c) inte svara annat än att provtagning pågick.

Nu är alltså provtagningsresultaten klara. Men fortfarande kan man från hälsovårdsnämnden inte klart ge besked om de som har odlingslotter och sommarstugor norr om tippen kan vattna sina odlingar med vatten direkt från Väsjön eller bäcken mellan Väsjön och Rösjön. Det enda man kan säga är att det inte är frågan om några alarmerande värden.

Det som gäller lakvatten i ett dike vid tippens fot behöver inte gälla Väsjön. Hälsovårdsnämnden vet t. ex. att pH-halten i Väsjön ligger kring 8 mot 5,8 i lakvattnet.

Fortsättar ta prover

– Vi kommer att fortsätta att ta prover även från Väsjön och vattentäkter kring Väsjön, försäkrar hälsovårdschefen Åke Klaesson.

Länsstyrelsen har förelagt Sollentuna kommun eller entreprenören ABV att senast den 31 juli ha gjort en s. k. tipplan, som redovisar den planerade fortsatta verksamheten och områdets efterbehandling och framtida utnyttjande.

Länsstyrelsen föreskriver också med stöd av §39 i miljöskyddslagen att det i fortsättningen endast deponeras schaktmassor och jämförligt material (hör kylskåp hit?) på Väsjötippen och att kontrollen görs effektivare.

LOUISE DRANGEL

Källa: Norrort  april 1981

Färg och oljefat döljs i Väsjötippens inre

Norrort 12 mars 1981

– I Väsjötippen ligger dolt under jordmassorna två lastbilar, tre personbilar och ett otal dammsugare, kylskåp, färgburkar, avloppsledningar, badkar och oljefat m. m.

Det säger en man som varit anställd vid Väsjötippen och som föredrar att vara anonym. Hans uppgifter har lett till att Sollentuna hälsovårdskontor kommer att kontrollera vattenförhållandena kring tippen. Enligt mannen som varit anställd på Väsjötippen har skrotfirman ratat en hel del skrot på tippen som då – i brist på andra alternativ – täcktes över med jord.

Nu anses i och för sig metallskrot i sig inte vara miljöfarligt. Men däremot innehåller t. ex. bilbatterier, oljefat och lysrör miljöfarliga ämnen som kan komma med i lakvattnet från tippen. I större mängd kan det t. ex. på sikt förorena grundvattnet. Även vattnet i Väsjön kan vara i farozonen.

– Allt rivningsmaterial från Vinterpalatset vid Norra Bantorget hamnade på Väsjötippen, uppger mannen som en gång arbetade på tippen. Elektrolux körde dit hundratals gamla dammsugare, militären har kört hit sitt avfall, bland annat vapenfett, och målerifirmor har gjort sig av med färgburkar m. m. på tippen. Det gick för övrigt inte att se allt som låg i de containers som kom.

Hälsovårdschefen Åke Claesson tar ganska allvarligt på uppgifterna om skrotet inne i backen.
– Den stora risken är Väsjön som ligger nedanför tippen, säger han. Ju längre ner i backen som skrotet ligger, ju sämre är det eftersom jord är en bra reningsmekanism. Väsjötippen ligger visserligen på berggrund, men är det sprickor i grunden kan eventuellt grundvattnet förorenas.

– Vanligt järnskrot är inte farligt men frågan är om det finns farligare saker med, t. ex. olja eller koppar. Så fort det blir vår kommer vi att ta prover på vattnet i dikena kring tippen.

Men Allan Berg, som har hand om gatukontorets tillsyn av tippen, tror inte att tippen innehåller något som kan skada naturen.
– Visst vet jag att de kommit med personbilar och kylskåp, men det är bara att trycka det. På gamla rökeriet i Fresta har det tippats åtskilligt skrot under årens lopp. Men jag vet inte om att det skulle ha skadat brunnarna där. För övrigt rör det sig om väldigt små månger.

Bengt Eriksson på ABV försäkrar att det inte ska förekomma något miljöfarligt gods på tippen. Vanligt järnskrot räknat han dock inte som miljöfarligt.

Källa: Norrort 12 mars 1981