Vad vill Sollentunapartiet med Edsberg?

Sumpskogen
Har bävrar varit framme i Sumpskogen bredvid Väsjön? Passa på att bekanta dig med denna intressanta plats väster om Väsjön. Här finns en fin allé och till vänster tjugo meter in i snårskogen finns det som kallas för Lilla Väsjön. Här vill man bygga flervåningshus. Är det verkligen möjligt att bygga här på vattnet eller är det alliansens önsketänkande?

1. Vi vill att hela Väsjöprojektet planeras om och att Edsbergs sportfält bevaras grönt och utan genomfartstrafik. Vi vill inte att Väsjöbackens parkering bebyggs och inte heller Sumpskogen eller Rökeriet. Vi anser att man med det snaraste bör bygga ut vatten- och avlopp till Södersätra och Norrsätra samt att de som har fritidshus där ska få stycka av sina tomter om de så önskar. Kostnaderna för vägavgifterna bör inte belasta de boende i Södersätra och Norrsätra utan betalas via skatten.

2. De vinster som AB Sollentunahem tar ut på sina hyresgäster (upp mot 8000 kr om året) bör gå tillbaka till hyresgästerna i stället för att tas ut som en extra skatt för hyresgästerna. Som det är nu berikar de i stället kommunens kassa.

3. Vi anser att Edsberg är färdigbyggt i och med HSB:s bebyggelse av ”Rösjö ängar”. Vi vill inte att Sollentunahem förtätar Edsberg med några extra punkthus här och var. Trafik- och parkeringssituationen är tillräckligt komplicerad som den är.

4. Ungdomarna i Edsberg bör ha en egen fritidsgård liksom att det bör vara färre barn i varje avdelning i förskolan.

Strandskyddmanifestation vid Väsjöbacken

Söndag 13 november, kl 1800

Vi vill med denna kväll belysa vårt arbete för att lagen om strandskydd ska respekteras och inte undantas med följden att strandnära lägen och värdefull natur exploateras.

Vill du veta mer om vad strandskyddslagen säger och om aktuella strandskyddsärenden i Sollentuna? Vill du visa din åsikt?

Följ med oss då vi tänder en vårdkase för våra stränder!

Samling nedanför pisten vid Väsjöbacken.
Därifrån vandrar vi i fackeltåg, upp längst en marschallupplyst stig, och tänder vårdkasen på toppen av Väsjöbacken.

Naturskyddsföreningen

Miljöfarligt avfall på Väsjötippen: Tungmetall i dikesvattnet avslöjar otillåten tippning

DN NORD, 21 maj 1981

Vattnet i dikena runt Väsjötippen i Sollentuna innehåller tio gånger högre halter tungmetaller än vanligt sjövatten.

– Det visar att det ligger saker i tippen som inte får finnas där, säger byråingenjör Eric Carlsson på länsstyrelsens naturvårdsenhet.

Vid en promenad på tippen går det snabbt att konstatera det. Där finns förutom de tillåtna schaktmassorna färgburkar, elbatterier, kylskåp, dammsugare, badkar, bilrester, sönderrostade oljefat, plaster med mera, med mera.

Grannarna till Väsjötippen har alltså nu fått sina misstankar bekräftade. De har till bland annat Sollentuna hälsovårdsnämnd rapporterat att de sett bilar tippa miljöfarligt avfall. ”Väsjötippen är ett giftberg”, skriver till exempel Stieg Lundqvist i en insändare i DN Nord den 12 mars i år.

Hälsovårdskontoret har under våren låtit undersöka det så kallade lakvattnet runt tippen, alltså regnvatten som silats genom tippen och runnit ut i omkringliggande diken. Mätresultaten har skickats till länsstyrelsen, som nu alltså konstaterar att tippverksamheten inte sker enligt föreskrifterna.

– Enligt föreskrifterna ska Väsjöbacken byggas upp av jord, grus, sten och andra rena schaktmassor från byggen. Meningen är att det så småningom ska bli ett 90 meter högt berg för Storstockholms skidåkare. Fran toppen ska det bli två utförabanor, en 250 meters brant slalombacke och en 600 meters lite ”snällare” utförsbacke. Två liftar och andra fritidsarrangemang ska byggas.

Sollentuna kommun låter ABV (Armerad Betong Vägförbättringar AB) sköta uppbyggnaden av backen.

Bristfällig kontroll

Mellan kommunen och ABV finns ett avtal på vad som får tippas och det är ABV:s uppgift att kontrollera de billaster som kommer från byggarbetsplatser i hela Stor-Stockholm. Men den kontrollen är bristfällig.

Förutom allt miljöfarligt avfall som kommer från byggarbetsplatser har grannar och anställda på tippen rapporterat om industriavfall som till exempel Elektrolux tippning av gamla dammsugare, militärens tippning av avfall, bland annat vapentett, och målarfirmornas tippnig av gamla färgburkar. Hälsovårdskontoret har även fått rapporter om att slamsugningsbilar tippat slam från olika industriers reningsverk.

ABV-personalen på tippen förnekar emellertid att industrier tippar där. Platschefen Bengt Eriksson, ansvarig hos ABV, förnekar också att annat material än det tillåtna rivningsmaterialet tippas. Men vattenproverna visar något annat. Salthalten är för det första cirka 10 gånger högre än den bör vara.

– Det brukar vara ett tecken på att vattnet är förorenat, säger Eric Carlsson på länsstyrelsen.

– Kloridhalten år också mycket hög liksom halten av sulfat. De tungmetaller som redovisas har också en för hög halt, cirka 10 gånger högre än i vanligt sjövatten.

Inget vanligt hushållsavfall

-Vad det är som förorsakar detta kan jag inte spekulera i, men mätresultaten visar att det inte är vanligt hushållsavfall, säger Eric Carlsson. Han skriver nu till hälsovårdskontoret och ABV och kräver bättre kontroll på vad som tippas. Blir det ingen förbättring kan verksamheten stoppas.

Grundvattnet kan förorenas

Föroreningarna i vattnet runt Väsjöbacken är i och för sig betydligt lägre än runt tippar med hushållsavfall men det har heller aldrig varit meningen att backen ska vara avfallstipp. Därför finns inte heller någon kontroll på vart lakvattnet tar vägen.

– Vi ser allvarligt på detta, säger Eric Carlsson, lakvattnet kan förorena både ytvattnet och grundvattnet i området. Länsstyrelsen kräver även en tipplan för framtiden. Den ska kommunen ha lämnat in senast den 30 juli.

– Men en tipplan löser inga problem, säger Sollentunas hälsovårdschef Åke Klaesson. Är vattnet så förorenat måste vi se till att det blir omhändertaget.

Ja, hälsovårdskontoret måste fortsätta  med provtagningarna av vattnet och se till att det renas om det behövs, säger Stieg Lundqvist, en av grannarna till backen.

– Det är orimligt att begära att man ska gräva upp tippen för att se vad som finns där, men det måste omedelbart bli en effektivare kontroll på vad som tippas, säger han.

KERSTIN HELLBOM

Källa: DN NORD, 21 maj 1981

Väsjötippen lika miljöfarlig som en vanlig tipp

Norrort, april 1981

Väsjötippen i Sollentuna innehåller nästan lika mycket förorenande avfall som vanliga avfallstippar i landet, trots att här bara skulle tippas byggavfall och schaktmassor.

Det visar en analys som länsstyrelsen gjort av provresultat från lakvatten från tippen.

– Vi bad länsstyrelsen om hjälp för att rätt bedöma provresultaten. Men fortfarande vet vi inte hur stor fara tippen utgör för sjöar och vattentäkter i området, säger hälsovårdsschefen Åke Klaesson i Sollentuna som är besviken på länsstyrelsens ”vaga” besked.

Många personer har under året vänt sig till Norrort för att berätta om det otilllåtna avfall som där tippas. Vi kontrollerade uppgifterna på ort och ställe och fann en mängd färgburkar, kylskåp, oljepannor och mycket annat som inte borde vara där.

En f. d. anställd på tippen ringde och berättade att personbilar och lastbilar i hemlighet begravts i tippen. Och även annat som är klart miljöfarligt gods.

Det rapporterades också till tidningen att en massa träd dött intill vägen upp till tippen. Efter att ha sett träden och ett konstigt gulbrunt skum som fanns i markerna hämtade vi hälsovärdschefen Åke Klaesson, som den 1 april tog vattenprover från området med de döda träden.

Hälsovårdskontoret fick efter ett par veckor provresultaten avseende salthalt, surhetsgrad och förekomst av tungmetaller m.m. Provresultaten skickades till länsstyrelsen för bedömning.

I måndags kom svaret i form av en kort skrivelse.

Högre halter

I svaret från länsstyrelsen konstateras bland annat att ”metallhalterna är högre än vad som kan förväntas i ett opåverkat ytvatten”. Med svaret följer en tabell innehållande jämförelser med genomsnittsvärden från lakvatten av avfallsupplag i landet alltså vanliga hushållsavfallstippar. Väsjötippens provresultat jämförs också med förorenat avloppsvatten till Käppala och vanligt Mälarvatten (Lovö vattenverk).

Det visar sig att lakvattnet från Väsjötippen är mycket salt, lika salt som lakvattnet från avfallstipparna i landet. Salthalten låg på 470 mg klorid per liter vilket kan jämföras med Mälarens 12 mg/lit.

Vidare är Väsjötippens lakvatten surare än normalt – 5,8 i PH-värde mot 7,1 i avfallsupplagundersökningen. (Neutralpunkten ligger kring 7).

Tungmetallhalterna från Väsjötippsvattnet ligger något under genomsnittsvärdena från avfallsupplag i landet men betydligt över värdena i förorenat avloppsvatten.

Blyhalten är t. ex. 0,04 mg per liter för Väsjötippen, 0,06 mg i undersökningen av avfallsupplag och 0,019 mg i avloppsvatten till Käppala.

Kromhalten ligger på 0,03 mg/lit för Väsjötippen och 0,015 mg/lit i avloppsvattnet till Käppala. I Mälaren är kromhalten t. ex. bara 0,0008 mg/lit.

Av den giftiga kadmiummetallen finns i Väsjötippen 0,004 mg/lit och i avloppsvattnet till Käppala 0,001 mg/lit.

Oklart

Lilian Nowaks frågade på ett fullmäktigesammanträde för en tid sedan, om vattnet från Väsjön kan användas för bevattning av grönsaksland. Då kunde hälsovårdsnämndens ordförande Margareta Malmberg (c) inte svara annat än att provtagning pågick.

Nu är alltså provtagningsresultaten klara. Men fortfarande kan man från hälsovårdsnämnden inte klart ge besked om de som har odlingslotter och sommarstugor norr om tippen kan vattna sina odlingar med vatten direkt från Väsjön eller bäcken mellan Väsjön och Rösjön. Det enda man kan säga är att det inte är frågan om några alarmerande värden.

Det som gäller lakvatten i ett dike vid tippens fot behöver inte gälla Väsjön. Hälsovårdsnämnden vet t. ex. att pH-halten i Väsjön ligger kring 8 mot 5,8 i lakvattnet.

Fortsättar ta prover

– Vi kommer att fortsätta att ta prover även från Väsjön och vattentäkter kring Väsjön, försäkrar hälsovårdschefen Åke Klaesson.

Länsstyrelsen har förelagt Sollentuna kommun eller entreprenören ABV att senast den 31 juli ha gjort en s. k. tipplan, som redovisar den planerade fortsatta verksamheten och områdets efterbehandling och framtida utnyttjande.

Länsstyrelsen föreskriver också med stöd av §39 i miljöskyddslagen att det i fortsättningen endast deponeras schaktmassor och jämförligt material (hör kylskåp hit?) på Väsjötippen och att kontrollen görs effektivare.

LOUISE DRANGEL

Källa: Norrort  april 1981

Nu dör träden vid Väsjötippen

- De här barrträden dog för några år sedan, säger Artemi Uusaar som har promenerat mycket i skogen kring Väsjötippen med sin fru Aino under de 26 år de bott i Edsberg. Foto: TOMAS ONEBORG.

Norrort No 15, 9 april 1981

– Det har blivit värre och värre i naturen kring Väsjötippen. Det stinker, träd dör och ett gulbrunt skum kommer fram i marken varje höst och vår. Vi flyttade till Edsberg för 26 år sedan för det var så vacker natur. Men nu funderar vi på att flytta härifrån.

Det säger Artemi och Aino Uussari som varje dag, promenerar i motionsspåren kring Väsjötippen. Norrorts reporter och fotograf stötte av en slump samman med paret Uussari när vi skulle se på en plats inne i skogen till höger om vägen till tippen, där en massa träd dött.

Platsen ligger intill ett avloppsrör och vid mynningen kunde man se ett gulbrunt skum, som påstås  finnas där vid snösmältningen och vid höstregnen. De sju döda granarna och den döda lövslyn står alldeles  intill i vatten. Granarna är mycket höga och står intill varandra. På de meterhöga lövträden som dött syns en skärvit mögelliknande beläggning. Platsen med de döda träden ligger alldeles nedanför tippen.

Snön är gul

Det gulbruna skummet syns lite varstans intill motionsspåret och på sina ställen är snön gulbrunfärgad.

På andra sidan höjden strax till vänster om slalombackens nederdel finns ett stråk, där vatten rinner utmed berget. Även här har en del lövsly dött och har också samma vitskära mögelbeläggning. Snön är delvis gulbrunfärgad.

Nedanför hoppbacken är också snön gulbrunfärgad och när vi passerade kändes en unken ”avloppslukt” som är svår att definiera.

Luktade illa

Enligt samstämmiga uppgifter framträdde i höstas intill barackerna vid Edsbergs sportfält två stora bruna fläckar i gräset och en intensivt dålig lukt kom från dessa. Som ”grisskit” säger en som känt lukten.

En som inte vill stå i tidningen med sitt namn säger sig ha iakttagit lastbilar, som på kvällen kört upp till tippen med sina laster i skydd av mörkret. Bommen har stått öppen fast tippen varit stängd. Han har också sett slamsugarbilar gå upp till tippen.

Vidare har till tidningen framkommit uppgifter om att det skulle förekomma ren giftdumpning av sådant avfall ”som de inte ens ville ta emot i Tyskland”.

Norrort frågar den ansvarige vid ABV, Bengt Eriksson, om han kan garantera att det inte förekommit illegal giftdumpning vid Väsjötippen?

– Garantera kan jag givetvis inte, svarar Bengt Eriksson. Vi kan ju inte hjälpa om det smyger sig in någon obehörig och tippar av ett lass arsenik eller något sådant. Men det där med giftdumpning har jag svårt att tro på.

Hälsovårdschefen Åke Claesson har redan tagit prover vid platsen med de döda träden. Svar på laboratorieproverna väntas komma om några dagar.

LOUISE DRANGEL

Källa: Norrort No 15, 9 april 1981

Färg och oljefat döljs i Väsjötippens inre

Norrort 12 mars 1981

– I Väsjötippen ligger dolt under jordmassorna två lastbilar, tre personbilar och ett otal dammsugare, kylskåp, färgburkar, avloppsledningar, badkar och oljefat m. m.

Det säger en man som varit anställd vid Väsjötippen och som föredrar att vara anonym. Hans uppgifter har lett till att Sollentuna hälsovårdskontor kommer att kontrollera vattenförhållandena kring tippen. Enligt mannen som varit anställd på Väsjötippen har skrotfirman ratat en hel del skrot på tippen som då – i brist på andra alternativ – täcktes över med jord.

Nu anses i och för sig metallskrot i sig inte vara miljöfarligt. Men däremot innehåller t. ex. bilbatterier, oljefat och lysrör miljöfarliga ämnen som kan komma med i lakvattnet från tippen. I större mängd kan det t. ex. på sikt förorena grundvattnet. Även vattnet i Väsjön kan vara i farozonen.

– Allt rivningsmaterial från Vinterpalatset vid Norra Bantorget hamnade på Väsjötippen, uppger mannen som en gång arbetade på tippen. Elektrolux körde dit hundratals gamla dammsugare, militären har kört hit sitt avfall, bland annat vapenfett, och målerifirmor har gjort sig av med färgburkar m. m. på tippen. Det gick för övrigt inte att se allt som låg i de containers som kom.

Hälsovårdschefen Åke Claesson tar ganska allvarligt på uppgifterna om skrotet inne i backen.
– Den stora risken är Väsjön som ligger nedanför tippen, säger han. Ju längre ner i backen som skrotet ligger, ju sämre är det eftersom jord är en bra reningsmekanism. Väsjötippen ligger visserligen på berggrund, men är det sprickor i grunden kan eventuellt grundvattnet förorenas.

– Vanligt järnskrot är inte farligt men frågan är om det finns farligare saker med, t. ex. olja eller koppar. Så fort det blir vår kommer vi att ta prover på vattnet i dikena kring tippen.

Men Allan Berg, som har hand om gatukontorets tillsyn av tippen, tror inte att tippen innehåller något som kan skada naturen.
– Visst vet jag att de kommit med personbilar och kylskåp, men det är bara att trycka det. På gamla rökeriet i Fresta har det tippats åtskilligt skrot under årens lopp. Men jag vet inte om att det skulle ha skadat brunnarna där. För övrigt rör det sig om väldigt små månger.

Bengt Eriksson på ABV försäkrar att det inte ska förekomma något miljöfarligt gods på tippen. Vanligt järnskrot räknat han dock inte som miljöfarligt.

Källa: Norrort 12 mars 1981

Väsjötippen ett brott mot miljölagen


DN NORD 9 april 1981

Byggandet av Väsjöbacken,  dvs soptippen vid Väsjön i Sollentuna, är ett brott mot miljöskyddslagen, hävdar Steig Lundquist i ett nytt debattinlägg om Väsjötippen. Här tippas utan nämnvärd kontroll miljöfarligt avfall som enligt avtal med ABV inte får tippas.

I denna tidning skrev jag den 12 mars 1981 om Väsjötippen i Sollentuna. I artikeln kallade jag Väsjötippen för ett giftberg som fritt fått byggas upp i en miljö känslig för natur och människor.  Sopor och industriavfall skall enligt avtal icke få förkomma på Väsjötippen. Men enligt mitt förmenande hr ABV som är entreprenör mottagit sopor och industriavfall i alltför riklig mängd på Väsjötippen. Många med mig har samma åsikt. Detta är en miljöskandal som i flera år pågått i Sollentuna. Vad jag skrev den 12 mars vill jag utveckla ytterligare här.

På Väsjötippen har eldning av sopor och avfall med illaluktande rökutveckling förekommit med täta mellanrum. Detta torde vara ett klart fall av miljöfarlig verksamhet.

Här begås lagbrott

Enligt miljöskyddslagen hänförs till luftförorening varje ämne som andrar luftens – atmosfärens naturliga sammansättning. När begreppet används i lagen menas emellertid att det ska vara fråga om ämnen i sådan mängd och av sådan varaktighet att det medför menlig påverkan på människors hälsa eller trivsel eller på egendom eller risk för sådan påverkan. Det kan påpekas  att de skadliga ämnena ibland inte bildas vid den ursprungliga processen, tex förbränning, utan först genom sekundära reaktioner i atmosfären.

Rekvisitet, villkoret, för att brott mot miljöskyddslagen har förekommit torde därför vara uppfyllt när det gäller Väsjötippen.

Vid byggande av en dylik skidbacke finns de alltid risk för störning och förorening. Strävan måste vara att i största möjliga utsträckning förebygga sådana verkningar med hänsyn till tekniska och ekonomiska faktorer.
Skäliga och rimliga försikhetsmått skall alltid vidtagas, med hänsyn tagen till nyttan av verksamheten. Kostnader för de skyddsåtgärder som kan komma i fråga samt arten och omfattningen av de skador på miljön som kan uppkomma måste övervägas. Olägenheterna med Väsjötippen överstiger avsevärt fördelarna eftersom miljön och friluftslivet är i stor fara. Därför borde verksamheten omgående stoppas.

Myndigheterna

Tillsynsmyndigheter är enligtlagen naturvårdsverket och länsstyrelserna. Dessa är vid sidan av och i samarbete med de kommunala hälsovårdsnämnderna de som har ansvaret för tillsynen. Enligt 38 § hälsovårdsstadgan har hälsovårdsnämnden övervakande uppgifter på det sanitära området. Men i praktiken är denna kontroll från Myndigheterna mycket bristfällig. Med hjälp av skickliga förhandlare, advokater och experter kan företagen dirigera myndigheterna till sin egen fördel.

Torsdagen den 26 mars var jag kontakt med Ragnar Jansson på länsstyrelsen. På min förfrågan om han kände till Väsjötippen i Sollentuna och om det var för honom bekant att man tippar sopor och industriavfall där, trots att det endast får tippas jordstenmassor samt byggavfall, svarade han att han kände till Väsjötippen men han menade att det ”det är väl endast jordstenmassor som tippas”. Sopor och industriavfall far inte tippas där, sade han vidare. Jag påpekade för honom att det har förekommit i riklig mängd. Han svarade att han inte kände till det men påstod att ABV är entreprenörför fleratippar runt stan och att de har skött sig bra. Det har inte funnits någon anledning att tro att de ska missköta Väsjötippen.

Samtalet med Ragnar Jansson ger mig än en gång belägg för att tillsynsmyndigheten är helt i händerna på i detta fall ABV. Myndigheterna fungerar som en stämpelinstitution som helt efter ABV:s vackra uppgifter som inte stämmer överens med verkligheten. De tätt återkommande miljöskandalerna som avslöjas visar ju också klart hur myndigheterna fungerar.
Teckomatorp är det mest kända fallet där myndigheterna via ett flertal tillfällen fått larm om BT Kemi:s verksamhet.

Dödsgift i Väsjötippen?

Eftersom det är på det sättet att en del företags moral ligger på ett så avskyvärt plan att de helst vill göra sig av med livsfarligt avfall på det billigaste sättet kan man starkt ifrågasätta om det inte finns risk att högeffektiva gifter har hamnat Väsjötippen. Jo, det finns stor risk för detta. därför att kontrollen av vad som kommer i containers för att tippas är långt ifrån tillräcklig. ABV:s Bengt Eriksson har ju också medgivit att det inte kontrolleras vad som ligger i botten på containers som tippas i Väsjötippen. Tillsammans med annat miljöfarligt avfallkan gifterna få förödande verkan på miljön i Sollentuna för lång tid framåt. Så länge inte myndigheterna ställer hårdare krav tordeden bristfälliga kontrollen göra att ABV fortsätter med det miljöfarliga tippandet till skada för miljö och människor.

Risk för cancer

Man vet en del om en mängd gifter. Man vet att skador kan uppstå hos människor och djur, först om 10-20 år. Vissa gifter vet man inte säkert vad de kan ha för verkan. Men ett är säkert, risken finns. Vissa organiska ämnen har cancerframkallande effekt. Vissa gifter harförmågan att störa den genetiska apparaten i cellen. Denna mekanism reglerar cellfördelningen och för arvsmassan vidare. Viss gifter har vid mycket låg koncentration förmågan att störa celldelningen. Det finns alltså risk för människor och djur som kommer i kontakt med miljögifter. Avkomman som föds kan bli missbildad. Vi vet också att   miljöfarligt utsläpp förekommit har kvinnor fått missfall i mycket större utsträckning än där kvinnor vistats i sådana områden.

Detta är inget nytt. Det är känt sedan tidigare. Ar det då inte skäligt att ett ingripande sker. Bör inte myndigheterna vakna upp ur sin Törnrosesömn när det gäller Väsjötippen? Skall miljöfarligt avfall få fortsätta att tippas där? Detta borde stoppas om vi ska rättfärdiga oss inför kommande generationer. Är skidbacken Väsjöbacken skälig anledning till att förstöra naturen där vi och kommande generationer skall vistas? 

Svaret måste vara: Väsjötippen är en miljöskandal och ett dåligt exempel hur_myndigheter och företag kan förpesta miljön för människor när vi alla i stället borde betrakta en ren miljö som en livsnödvändighet.

Stieg Lundquist
juris stud
Sollentuna
Källa: DN NORD 9 april 1981  

Rapport från samrådsmötet enligt Miljöbalken den 7 juni 2011 ang restaurering av Väsjön

Jan Wramberg, Ingwar Åhman-Eklund, Ewa Hellström-Boström, Sture Pettersson från Sollentunapartiet svarar på frågor, protestmötet den 8 juni.

Vi var 15 deltagare. De flesta boende i området . Endast 2 förtroendevalda deltog, Sture Pettersson och Ewa Hellström-Boström från Sollentunapartiet.

Ewa Bergwall från Konsultföretaget Grontmij hälsade välkommen och beklagade att kungörelsen av mötet i DN och SvD inte publicerats inom rimlig tid före mötet men att hon av den anledningen förlängt tiden för insändande av synpunkter med 1 vecka fram till 20 juni 2011.

Alla synpunkter som mejlas till henne kommer att vidarebefordras till Sollentuna Kommun för diarieföring svarade hon på direkt fråga.

Tidigare miljökonsekvensbeskrivningar som utförts har alltid avslutats med att ytterligare undersökningar är nödvändiga för att konstatera mängden av föroreningar och vilka miljögifter som kan finnas i vattnet och marken.

Hela Väsjöbacken är ju en gammal soptipp där det ligger mängder med gamla kylskåp och frysar samt gamla oljefat och annat miljöfarligt avfall. För en flaska Whisky kunde vad som helst gävas ner i tippen uppger flera boende i närområdet.

Vattnet till snökanonerna tas ur Väsjön och återgår genom smältvattnet till sjön efter att ha filtrerats genom alla sopor.

Det berättades om ändring av Snuggabäckens flöden, reglering av Väsjöns vattennivå samt förändringar av vattenföringen i Väsjöån ner mot Rösjön. Skulle det visa sig att vattnet i Väsjön verkligen är starkt förorenat skulle det kunna påverka vattenkvaliteten i Rösjön med badförbud som följd.

Det påstods att vattenkvaliteten i Väsjön skulle förbättras avsevärt när alla hushåll i Södersätra nu får permanenta avlopp. Detta är en ren lögn eftersom Södersätra ligger lägre än Väsjön . Avloppsvatten kan inte rinna uppåt! Dessutom bekräftade de boende i området att alla redan idag har slutna avloppssystem.

Det största arbetet skulle vara muddring av bottensediment i Väsjön som enligt plan skall ske november 2012 – januari 2013 ( mitt i bästa skidsäsongen).

Mängden sediment uppskattades till 40.000 ton ( 5.000 lastbilsflak).

Först skall en grävmaskin på en flotte ta upp sediment och placera detta i en pråm som sedan skall tömmas på den nuvarande parkeringen för Väsjöbacken.

Sedimentet skall där torka innan det skulle forslas bort med lastbilar.

När vi frågade om vart schaktmassorna skulle ta vägen när det torkat fick vi svaret att de kan användas som fyllnadsjord.

Om det visar sig att jorden innehåller miljögifter konstaterades att i så fall kan inte någon muddring ske. !!!???

Det är märkligt att det ännu inte gjorts erforderliga undersökningar av vattenkvalitet och markföroreningar som kan presenteras i denna miljökonsekvensutredning som skall lämnas in till Miljödomstolen senast 2011-06-30!

Sture Pettersson
Sollentunapartiet

PS Vid Sollentunapartiets möte i Edsberg den 8 juni påpekades att det tidigare gjorts försök med inplantering av karpar i Väsjön men att dessa dött efter kort tid. DS

Utställning 20-21 maj 2011 om utveckling av sportfältet i Edsberg

Kommunen har tagit fram 4 alternativa förslag för sportfältets framtid- tyvärr alla med bebyggelse – i olika omfattning. Dessa kommer att skickas ut till medborgarna. Den 20-21 maj kommer kommunen att ha en utställning i Edsbergs bibliotek

Alternativ 1 Kvartersstaden
Kvarter med flerbostadshus i 4-5 våningar uppförs på båda sidor om den genomgående gatan mellan Edsberg och Frestavägen. Cirka 850 lägenheter i Väsjön södra och cirka ca 150 lägenheter norr om Ribbings väg.

Alternativ nr 1: Kvartersstaden

Alternativ 2 Blandstaden
Bebyggelsen trappas från 5 våningar på den västra sidan om gatan till 4 våningar på den östra sidan för att sedan övergå till ett radhus närmast motionsspåren. Cirka 350 lägenheter i flerbostadshus längs huvudgatan och cirka 80 radhus på fältet väster om Väsjöbacken samt ca 150 lägenheter norr om Ribbings väg.

Alternativ nr 2: Blandstaden

Alternativ 3 Väsjöbågen
Den nya genomgående gatan ansluts med trevägskorsning till Ribbings väg. På gatans västra sida uppförs flerbostadshus i kvarter i 4-6 våningar, i den övre delen av sluttningen ges plats för radhus. Cirka 450 lägenheter i flerbostadshus längs huvudgatans västra sida och cirka 30 radhus i sluttningen väster om flerbostadshusen samt cirka 150 lägenheter norr om Ribbings väg.

Alternativ Nr3: Väsjöbågen

Alternativ 4 Väsjöstråket
Med en stadsgata kantad av sammanhängande bebyggelse i 4-6 våningar förbinds Väsjöområdet med Edsberg. Cirka 500 lägenheter i flerbostadshus längs huvudgatan och radhus närmast fältet väster om Väsjöbacken samt cirka 200 lägenheter norr om Ribbings väg.

Alternativ Nr4: Väsjöstråket

Miljöalternativet från Sollentunapartiet

När det gäller Sportfältets framtid finns det givetvis ännu ett alternativ vid sidan av de fyra alternativ som kommunen sänt ut inför utställningen den 20-21 maj – Ett helt orört sportfält som det ser ut idag.

Alternativ Nr 5: ett helt bevarat och grönt sportfält
Alternativ Nr 5: ett helt bevarat och grönt sportfält

Ett stort antal organisationer och enskilda Edsbergsbor och andra kräver liksom Sollentunapartiet att Edsbergs sportfält skall bevaras som det är idag utan bostadsexploatering och en stor genomfartsled för biltrafik.
Sportfältets västra dalgång från Ribbings väg och Tennishallen upp mot Väsjön ska bevaras helt orört för fotboll, annan sport, utflykter och andra fritidsaktiviteter.
Sollentuna Uniteds nuvarande klubblokaler för sporten bör dock moderniseras. En ny väg över fältet är orealistisk, eftersom den skulle leda till en genomfartstrafik i Edsberg på 14 000 bilar. Flera bilar än vad det är på Sollentunavägen idag med 12 000 fordon. Ribbings väg är inte byggd för denna stora trafik. Edsberg är fyllt av skolbarn och äldre människor.

Säg NEJ till en exploatering av sportfält och en tät och snabb genomfartstrafik på Ribbings väg. Kontakta kommunen och tala om att DU vill ha Alternativ fem – Miljöalternativet från Sollentunapartiet