DN NORD 9 april 1981
Byggandet av Väsjöbacken, dvs soptippen vid Väsjön i Sollentuna, är ett brott mot miljöskyddslagen, hävdar Steig Lundquist i ett nytt debattinlägg om Väsjötippen. Här tippas utan nämnvärd kontroll miljöfarligt avfall som enligt avtal med ABV inte får tippas.
I denna tidning skrev jag den 12 mars 1981 om Väsjötippen i Sollentuna. I artikeln kallade jag Väsjötippen för ett giftberg som fritt fått byggas upp i en miljö känslig för natur och människor. Sopor och industriavfall skall enligt avtal icke få förkomma på Väsjötippen. Men enligt mitt förmenande hr ABV som är entreprenör mottagit sopor och industriavfall i alltför riklig mängd på Väsjötippen. Många med mig har samma åsikt. Detta är en miljöskandal som i flera år pågått i Sollentuna. Vad jag skrev den 12 mars vill jag utveckla ytterligare här.
På Väsjötippen har eldning av sopor och avfall med illaluktande rökutveckling förekommit med täta mellanrum. Detta torde vara ett klart fall av miljöfarlig verksamhet.
Här begås lagbrott
Enligt miljöskyddslagen hänförs till luftförorening varje ämne som andrar luftens – atmosfärens naturliga sammansättning. När begreppet används i lagen menas emellertid att det ska vara fråga om ämnen i sådan mängd och av sådan varaktighet att det medför menlig påverkan på människors hälsa eller trivsel eller på egendom eller risk för sådan påverkan. Det kan påpekas att de skadliga ämnena ibland inte bildas vid den ursprungliga processen, tex förbränning, utan först genom sekundära reaktioner i atmosfären.
Rekvisitet, villkoret, för att brott mot miljöskyddslagen har förekommit torde därför vara uppfyllt när det gäller Väsjötippen.
Vid byggande av en dylik skidbacke finns de alltid risk för störning och förorening. Strävan måste vara att i största möjliga utsträckning förebygga sådana verkningar med hänsyn till tekniska och ekonomiska faktorer.
Skäliga och rimliga försikhetsmått skall alltid vidtagas, med hänsyn tagen till nyttan av verksamheten. Kostnader för de skyddsåtgärder som kan komma i fråga samt arten och omfattningen av de skador på miljön som kan uppkomma måste övervägas. Olägenheterna med Väsjötippen överstiger avsevärt fördelarna eftersom miljön och friluftslivet är i stor fara. Därför borde verksamheten omgående stoppas.
Myndigheterna
Tillsynsmyndigheter är enligtlagen naturvårdsverket och länsstyrelserna. Dessa är vid sidan av och i samarbete med de kommunala hälsovårdsnämnderna de som har ansvaret för tillsynen. Enligt 38 § hälsovårdsstadgan har hälsovårdsnämnden övervakande uppgifter på det sanitära området. Men i praktiken är denna kontroll från Myndigheterna mycket bristfällig. Med hjälp av skickliga förhandlare, advokater och experter kan företagen dirigera myndigheterna till sin egen fördel.
Torsdagen den 26 mars var jag kontakt med Ragnar Jansson på länsstyrelsen. På min förfrågan om han kände till Väsjötippen i Sollentuna och om det var för honom bekant att man tippar sopor och industriavfall där, trots att det endast får tippas jordstenmassor samt byggavfall, svarade han att han kände till Väsjötippen men han menade att det ”det är väl endast jordstenmassor som tippas”. Sopor och industriavfall far inte tippas där, sade han vidare. Jag påpekade för honom att det har förekommit i riklig mängd. Han svarade att han inte kände till det men påstod att ABV är entreprenörför fleratippar runt stan och att de har skött sig bra. Det har inte funnits någon anledning att tro att de ska missköta Väsjötippen.
Samtalet med Ragnar Jansson ger mig än en gång belägg för att tillsynsmyndigheten är helt i händerna på i detta fall ABV. Myndigheterna fungerar som en stämpelinstitution som helt efter ABV:s vackra uppgifter som inte stämmer överens med verkligheten. De tätt återkommande miljöskandalerna som avslöjas visar ju också klart hur myndigheterna fungerar.
Teckomatorp är det mest kända fallet där myndigheterna via ett flertal tillfällen fått larm om BT Kemi:s verksamhet.
Dödsgift i Väsjötippen?
Eftersom det är på det sättet att en del företags moral ligger på ett så avskyvärt plan att de helst vill göra sig av med livsfarligt avfall på det billigaste sättet kan man starkt ifrågasätta om det inte finns risk att högeffektiva gifter har hamnat Väsjötippen. Jo, det finns stor risk för detta. därför att kontrollen av vad som kommer i containers för att tippas är långt ifrån tillräcklig. ABV:s Bengt Eriksson har ju också medgivit att det inte kontrolleras vad som ligger i botten på containers som tippas i Väsjötippen. Tillsammans med annat miljöfarligt avfallkan gifterna få förödande verkan på miljön i Sollentuna för lång tid framåt. Så länge inte myndigheterna ställer hårdare krav tordeden bristfälliga kontrollen göra att ABV fortsätter med det miljöfarliga tippandet till skada för miljö och människor.
Risk för cancer
Man vet en del om en mängd gifter. Man vet att skador kan uppstå hos människor och djur, först om 10-20 år. Vissa gifter vet man inte säkert vad de kan ha för verkan. Men ett är säkert, risken finns. Vissa organiska ämnen har cancerframkallande effekt. Vissa gifter harförmågan att störa den genetiska apparaten i cellen. Denna mekanism reglerar cellfördelningen och för arvsmassan vidare. Viss gifter har vid mycket låg koncentration förmågan att störa celldelningen. Det finns alltså risk för människor och djur som kommer i kontakt med miljögifter. Avkomman som föds kan bli missbildad. Vi vet också att miljöfarligt utsläpp förekommit har kvinnor fått missfall i mycket större utsträckning än där kvinnor vistats i sådana områden.
Detta är inget nytt. Det är känt sedan tidigare. Ar det då inte skäligt att ett ingripande sker. Bör inte myndigheterna vakna upp ur sin Törnrosesömn när det gäller Väsjötippen? Skall miljöfarligt avfall få fortsätta att tippas där? Detta borde stoppas om vi ska rättfärdiga oss inför kommande generationer. Är skidbacken Väsjöbacken skälig anledning till att förstöra naturen där vi och kommande generationer skall vistas?
Svaret måste vara: Väsjötippen är en miljöskandal och ett dåligt exempel hur_myndigheter och företag kan förpesta miljön för människor när vi alla i stället borde betrakta en ren miljö som en livsnödvändighet.
Stieg Lundquist
juris stud
Sollentuna
Källa: DN NORD 9 april 1981
Strandskyddet – Allemansrätten utmed våra stränder – snart ett minne blott? 
