Färg och oljefat döljs i Väsjötippens inre

Norrort 12 mars 1981

– I Väsjötippen ligger dolt under jordmassorna två lastbilar, tre personbilar och ett otal dammsugare, kylskåp, färgburkar, avloppsledningar, badkar och oljefat m. m.

Det säger en man som varit anställd vid Väsjötippen och som föredrar att vara anonym. Hans uppgifter har lett till att Sollentuna hälsovårdskontor kommer att kontrollera vattenförhållandena kring tippen. Enligt mannen som varit anställd på Väsjötippen har skrotfirman ratat en hel del skrot på tippen som då – i brist på andra alternativ – täcktes över med jord.

Nu anses i och för sig metallskrot i sig inte vara miljöfarligt. Men däremot innehåller t. ex. bilbatterier, oljefat och lysrör miljöfarliga ämnen som kan komma med i lakvattnet från tippen. I större mängd kan det t. ex. på sikt förorena grundvattnet. Även vattnet i Väsjön kan vara i farozonen.

– Allt rivningsmaterial från Vinterpalatset vid Norra Bantorget hamnade på Väsjötippen, uppger mannen som en gång arbetade på tippen. Elektrolux körde dit hundratals gamla dammsugare, militären har kört hit sitt avfall, bland annat vapenfett, och målerifirmor har gjort sig av med färgburkar m. m. på tippen. Det gick för övrigt inte att se allt som låg i de containers som kom.

Hälsovårdschefen Åke Claesson tar ganska allvarligt på uppgifterna om skrotet inne i backen.
– Den stora risken är Väsjön som ligger nedanför tippen, säger han. Ju längre ner i backen som skrotet ligger, ju sämre är det eftersom jord är en bra reningsmekanism. Väsjötippen ligger visserligen på berggrund, men är det sprickor i grunden kan eventuellt grundvattnet förorenas.

– Vanligt järnskrot är inte farligt men frågan är om det finns farligare saker med, t. ex. olja eller koppar. Så fort det blir vår kommer vi att ta prover på vattnet i dikena kring tippen.

Men Allan Berg, som har hand om gatukontorets tillsyn av tippen, tror inte att tippen innehåller något som kan skada naturen.
– Visst vet jag att de kommit med personbilar och kylskåp, men det är bara att trycka det. På gamla rökeriet i Fresta har det tippats åtskilligt skrot under årens lopp. Men jag vet inte om att det skulle ha skadat brunnarna där. För övrigt rör det sig om väldigt små månger.

Bengt Eriksson på ABV försäkrar att det inte ska förekomma något miljöfarligt gods på tippen. Vanligt järnskrot räknat han dock inte som miljöfarligt.

Källa: Norrort 12 mars 1981

Väsjötippen ett brott mot miljölagen


DN NORD 9 april 1981

Byggandet av Väsjöbacken,  dvs soptippen vid Väsjön i Sollentuna, är ett brott mot miljöskyddslagen, hävdar Steig Lundquist i ett nytt debattinlägg om Väsjötippen. Här tippas utan nämnvärd kontroll miljöfarligt avfall som enligt avtal med ABV inte får tippas.

I denna tidning skrev jag den 12 mars 1981 om Väsjötippen i Sollentuna. I artikeln kallade jag Väsjötippen för ett giftberg som fritt fått byggas upp i en miljö känslig för natur och människor.  Sopor och industriavfall skall enligt avtal icke få förkomma på Väsjötippen. Men enligt mitt förmenande hr ABV som är entreprenör mottagit sopor och industriavfall i alltför riklig mängd på Väsjötippen. Många med mig har samma åsikt. Detta är en miljöskandal som i flera år pågått i Sollentuna. Vad jag skrev den 12 mars vill jag utveckla ytterligare här.

På Väsjötippen har eldning av sopor och avfall med illaluktande rökutveckling förekommit med täta mellanrum. Detta torde vara ett klart fall av miljöfarlig verksamhet.

Här begås lagbrott

Enligt miljöskyddslagen hänförs till luftförorening varje ämne som andrar luftens – atmosfärens naturliga sammansättning. När begreppet används i lagen menas emellertid att det ska vara fråga om ämnen i sådan mängd och av sådan varaktighet att det medför menlig påverkan på människors hälsa eller trivsel eller på egendom eller risk för sådan påverkan. Det kan påpekas  att de skadliga ämnena ibland inte bildas vid den ursprungliga processen, tex förbränning, utan först genom sekundära reaktioner i atmosfären.

Rekvisitet, villkoret, för att brott mot miljöskyddslagen har förekommit torde därför vara uppfyllt när det gäller Väsjötippen.

Vid byggande av en dylik skidbacke finns de alltid risk för störning och förorening. Strävan måste vara att i största möjliga utsträckning förebygga sådana verkningar med hänsyn till tekniska och ekonomiska faktorer.
Skäliga och rimliga försikhetsmått skall alltid vidtagas, med hänsyn tagen till nyttan av verksamheten. Kostnader för de skyddsåtgärder som kan komma i fråga samt arten och omfattningen av de skador på miljön som kan uppkomma måste övervägas. Olägenheterna med Väsjötippen överstiger avsevärt fördelarna eftersom miljön och friluftslivet är i stor fara. Därför borde verksamheten omgående stoppas.

Myndigheterna

Tillsynsmyndigheter är enligtlagen naturvårdsverket och länsstyrelserna. Dessa är vid sidan av och i samarbete med de kommunala hälsovårdsnämnderna de som har ansvaret för tillsynen. Enligt 38 § hälsovårdsstadgan har hälsovårdsnämnden övervakande uppgifter på det sanitära området. Men i praktiken är denna kontroll från Myndigheterna mycket bristfällig. Med hjälp av skickliga förhandlare, advokater och experter kan företagen dirigera myndigheterna till sin egen fördel.

Torsdagen den 26 mars var jag kontakt med Ragnar Jansson på länsstyrelsen. På min förfrågan om han kände till Väsjötippen i Sollentuna och om det var för honom bekant att man tippar sopor och industriavfall där, trots att det endast får tippas jordstenmassor samt byggavfall, svarade han att han kände till Väsjötippen men han menade att det ”det är väl endast jordstenmassor som tippas”. Sopor och industriavfall far inte tippas där, sade han vidare. Jag påpekade för honom att det har förekommit i riklig mängd. Han svarade att han inte kände till det men påstod att ABV är entreprenörför fleratippar runt stan och att de har skött sig bra. Det har inte funnits någon anledning att tro att de ska missköta Väsjötippen.

Samtalet med Ragnar Jansson ger mig än en gång belägg för att tillsynsmyndigheten är helt i händerna på i detta fall ABV. Myndigheterna fungerar som en stämpelinstitution som helt efter ABV:s vackra uppgifter som inte stämmer överens med verkligheten. De tätt återkommande miljöskandalerna som avslöjas visar ju också klart hur myndigheterna fungerar.
Teckomatorp är det mest kända fallet där myndigheterna via ett flertal tillfällen fått larm om BT Kemi:s verksamhet.

Dödsgift i Väsjötippen?

Eftersom det är på det sättet att en del företags moral ligger på ett så avskyvärt plan att de helst vill göra sig av med livsfarligt avfall på det billigaste sättet kan man starkt ifrågasätta om det inte finns risk att högeffektiva gifter har hamnat Väsjötippen. Jo, det finns stor risk för detta. därför att kontrollen av vad som kommer i containers för att tippas är långt ifrån tillräcklig. ABV:s Bengt Eriksson har ju också medgivit att det inte kontrolleras vad som ligger i botten på containers som tippas i Väsjötippen. Tillsammans med annat miljöfarligt avfallkan gifterna få förödande verkan på miljön i Sollentuna för lång tid framåt. Så länge inte myndigheterna ställer hårdare krav tordeden bristfälliga kontrollen göra att ABV fortsätter med det miljöfarliga tippandet till skada för miljö och människor.

Risk för cancer

Man vet en del om en mängd gifter. Man vet att skador kan uppstå hos människor och djur, först om 10-20 år. Vissa gifter vet man inte säkert vad de kan ha för verkan. Men ett är säkert, risken finns. Vissa organiska ämnen har cancerframkallande effekt. Vissa gifter harförmågan att störa den genetiska apparaten i cellen. Denna mekanism reglerar cellfördelningen och för arvsmassan vidare. Viss gifter har vid mycket låg koncentration förmågan att störa celldelningen. Det finns alltså risk för människor och djur som kommer i kontakt med miljögifter. Avkomman som föds kan bli missbildad. Vi vet också att   miljöfarligt utsläpp förekommit har kvinnor fått missfall i mycket större utsträckning än där kvinnor vistats i sådana områden.

Detta är inget nytt. Det är känt sedan tidigare. Ar det då inte skäligt att ett ingripande sker. Bör inte myndigheterna vakna upp ur sin Törnrosesömn när det gäller Väsjötippen? Skall miljöfarligt avfall få fortsätta att tippas där? Detta borde stoppas om vi ska rättfärdiga oss inför kommande generationer. Är skidbacken Väsjöbacken skälig anledning till att förstöra naturen där vi och kommande generationer skall vistas? 

Svaret måste vara: Väsjötippen är en miljöskandal och ett dåligt exempel hur_myndigheter och företag kan förpesta miljön för människor när vi alla i stället borde betrakta en ren miljö som en livsnödvändighet.

Stieg Lundquist
juris stud
Sollentuna
Källa: DN NORD 9 april 1981  

Rapport från samrådsmötet enligt Miljöbalken den 7 juni 2011 ang restaurering av Väsjön

Jan Wramberg, Ingwar Åhman-Eklund, Ewa Hellström-Boström, Sture Pettersson från Sollentunapartiet svarar på frågor, protestmötet den 8 juni.

Vi var 15 deltagare. De flesta boende i området . Endast 2 förtroendevalda deltog, Sture Pettersson och Ewa Hellström-Boström från Sollentunapartiet.

Ewa Bergwall från Konsultföretaget Grontmij hälsade välkommen och beklagade att kungörelsen av mötet i DN och SvD inte publicerats inom rimlig tid före mötet men att hon av den anledningen förlängt tiden för insändande av synpunkter med 1 vecka fram till 20 juni 2011.

Alla synpunkter som mejlas till henne kommer att vidarebefordras till Sollentuna Kommun för diarieföring svarade hon på direkt fråga.

Tidigare miljökonsekvensbeskrivningar som utförts har alltid avslutats med att ytterligare undersökningar är nödvändiga för att konstatera mängden av föroreningar och vilka miljögifter som kan finnas i vattnet och marken.

Hela Väsjöbacken är ju en gammal soptipp där det ligger mängder med gamla kylskåp och frysar samt gamla oljefat och annat miljöfarligt avfall. För en flaska Whisky kunde vad som helst gävas ner i tippen uppger flera boende i närområdet.

Vattnet till snökanonerna tas ur Väsjön och återgår genom smältvattnet till sjön efter att ha filtrerats genom alla sopor.

Det berättades om ändring av Snuggabäckens flöden, reglering av Väsjöns vattennivå samt förändringar av vattenföringen i Väsjöån ner mot Rösjön. Skulle det visa sig att vattnet i Väsjön verkligen är starkt förorenat skulle det kunna påverka vattenkvaliteten i Rösjön med badförbud som följd.

Det påstods att vattenkvaliteten i Väsjön skulle förbättras avsevärt när alla hushåll i Södersätra nu får permanenta avlopp. Detta är en ren lögn eftersom Södersätra ligger lägre än Väsjön . Avloppsvatten kan inte rinna uppåt! Dessutom bekräftade de boende i området att alla redan idag har slutna avloppssystem.

Det största arbetet skulle vara muddring av bottensediment i Väsjön som enligt plan skall ske november 2012 – januari 2013 ( mitt i bästa skidsäsongen).

Mängden sediment uppskattades till 40.000 ton ( 5.000 lastbilsflak).

Först skall en grävmaskin på en flotte ta upp sediment och placera detta i en pråm som sedan skall tömmas på den nuvarande parkeringen för Väsjöbacken.

Sedimentet skall där torka innan det skulle forslas bort med lastbilar.

När vi frågade om vart schaktmassorna skulle ta vägen när det torkat fick vi svaret att de kan användas som fyllnadsjord.

Om det visar sig att jorden innehåller miljögifter konstaterades att i så fall kan inte någon muddring ske. !!!???

Det är märkligt att det ännu inte gjorts erforderliga undersökningar av vattenkvalitet och markföroreningar som kan presenteras i denna miljökonsekvensutredning som skall lämnas in till Miljödomstolen senast 2011-06-30!

Sture Pettersson
Sollentunapartiet

PS Vid Sollentunapartiets möte i Edsberg den 8 juni påpekades att det tidigare gjorts försök med inplantering av karpar i Väsjön men att dessa dött efter kort tid. DS

Vi godkänner inte plan på naturförstörelse

Naturskyddsföreningens medverkan i planeringen av Väsjöstaden beskrivs som ”nära samarbete” av Thomas Ardenfors i artikeln om Väsjöstaden i Mitti.

Detta ”nära samarbete” har resulterat i ett antal detaljplaner med extremt hög exploatering, bland annat i områden med höga naturvärden och områden med strandskydd.

Naturskyddsföreningen har i ett tidigt skede av planeringen påpekat det olämpliga med delar av exploateringen, något som också stöds av den miljökonsekvensbeskrivning som utarbetades av Stockholm Universitet.

Till slut blev naturhänsynen en cirka 60 meter bred remsa mellan motorvägen och Väsjön med viadukt under Frestavägen.

Förslaget som stjälpte det ”nära samarbetet” var detaljplanen Östra Törnskogen (också en del av Väsjöexploateringen) med bebyggelse helt fram till kanten av Törnskogsmossen, med uppenbar risk att detta unika vattensystem (i ett naturskyddat område) blir förstört.

Den totala ommöbleringen av hela Väsjöområdet och upphävandet av strandskyddet visar kommunens låga ambitioner när det gäller värnet av viktiga naturfunktioner. I planerna för Väsjöstaden elimineras 40 procent av Väsjöns stränder och ersätts med en kaj – helt i onödan och direkt skadligt för vattensystemet man säger sig vilja restaurera.

Under senaste månaderna har Naturskyddsföreningen informerat alla partier om sina ståndpunkter för de aktuella planerna. Föreningens uppgift är inte att ”godkänna” helt onödig naturförstörelse.

Vill de politiska aktörerna, trots påpekanden i MKB och av Naturskyddsföreningen, förstöra naturfunktioner i Sollentuna är det också de som ska vara ansvariga för tilltagen. Hela Naturskyddsföreningens styrelse avgick vid årsmötet 2009 efter allvarlig kritik för sin hantering av föreningens åligganden, nämligen att ”…väcka opinion och påverka beslut rörande naturskydd och miljövård samt verka för skydd och vård av värdefull natur…”
Naturskyddsföreningen vill också påpeka attde förtroendevalda ska tillgodose allmänintressen – inte byggföretagens särintresse av sjöstäder med kajer. Värnandet av återstående natur och dess viktiga funktioner för vår miljö, liksom återställandet av naturvärden där detta är möjligt, år ett sådant allmänintresse.

Herbert Henkel,
ordförande NF i Sollentuna

Källa:  Mitt i Sollentuna, 5 april 2011

Naturskyddsföreningens strandskyddsmanifestation i Silverdal

Väsjön

Den 14 november kl 18:00 arrangerar ett antal lokala Naturskyddsföreningar och dess länsförbund i Stockholms län en manifestation för strandskyddet. I Sollentuna sker strandskyddsmanifestationen i Silverdal (strax öster om Silverdalsvägen 146).

Naturskyddsföreningen i Sollentuna har överklagat två beslut av Länsstyrelsen om upphävande av strandskydd: Vid Edsviken i Sllverdal och vid Väsjön i Södersätra. Strandskyddszonen är idag 300 m utmed Edsvikens obebyggda stränder och 100 m utmed Väsjön. Naturskyddsföreningen  anser att det är viktigare att strandskyddets intentioner enligt miljöbalken uppfylls än att strandskyddszonen bebyggs med småhus eller utformas som en kaj.

I Miljöbalken  slås fast att:

  • Strandskyddet syftar till att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemanrättslig tillgång  till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och  i vatten.
  • I ett strandskyddat område får inte åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur och växträter.
  • Ett värnande av strandskyddet medverkar också till uppfyllande av flera av de av riksdagen antagna miljömålen.

I bada fallen har områdena viktiga funktioner som natursamband och spridningskorridorer (gröna kilar) mellan återstående naturmarker och det ?nns alternativa möjligheter till exploatering utan att behöva inkräkta på det existerande strandskyddet på det sätt som föreslagits

Sollentuna 2010-11-05
Herbert Henkel
Ordf. Naturskyddsföreningen i Sollentuna

Allemansrätten i Stockholms län hotad

Väsjön

Den 14 november kl 18:00 arrangerar ett antal lokala Naturskyddsföreningar och dess länsförbund i Stockholms län en manifestation för strandskyddet. I Sollentuna sker strandskyddsmanifestationen i Silverdal.

Den nya lagen om strandskydd som i sin helhet trädde i kraft 1 januari 2010 riskerar att kraftigt försämra strandskyddet i landet och öka byggandet vid landets stränder. Den hotar allemansrätten och många rödlistade arter som är bundna till strandmiljöerna.

Vi ännu inte sett konsekvenserna fullt ut av den nya lagen eftersom det finns viss fördröjning i systemet. Men, ett mycket stort ansvar har lagts på kommunerna och länsstyrelserna, när reglerna blivit vagare. Naturskyddsföreningen tänker noga följa upp utvecklingen.

Den nya lagen skärper inte strandskyddet i områden där allemansrätten och naturen hotas, tvärtom är det nya möjligheter till undantag från strandskyddet som nu ges. Strandskyddet behövde differentieras inom landet men lättnaderna i de nya strandskyddsreglerna går i flera fall alldeles för långt.

Strandskyddet är en grundläggande del av allemansrätten och svensk naturvård. Dessutom har strandskyddet haft den positiva bieffekten att Sverige idag står bättre rustat än många andra länder mot klimatförändringar, eftersom vi har färre byggnader, anläggningar och vägar i strandzonen.

Det nya undantaget för strandskyddet i områden som är viktiga för landsbygdsutveckling är exempellöst diffust och kommer att få svåröverskådliga konsekvenser för svensk natur och friluftsliv.

Naturskyddsföreningens viktigaste kritik mot den nya lagen:

  • Den höga exploateringen av strandmiljöer i tättbefolkade områden i Stockholms län kan fortsätta. Det finns inga skärpningar av strandskyddet i dessa områden.
  • Nya möjligheter till undantag för strandskyddet har införts.
  • En sådan möjlighet är att man på mycket lösa grunder helt kan upphävda strandskyddet i områden som en kommun anser är viktiga för landsbygdsutveckling
  • Kommunerna har fått rätt att själva bestämma om dispenser och upphävanden av strandskyddet. Kommunerna har tidigare varit mycket slapphänta med detta och Naturskyddsföreningen är därför oroad för strandskyddets framtid.

En rapport från 2008 gjord av organisationerna Naturskyddsföreningen, Svenska Turistföreningen, WWF, Sportfiskarna, Svenskt Friluftsliv samt Friluftsfrämjandet som tog upp lagförslaget visar tydligt att den nya lagen inte alls räcker för att stärka skyddet i de stora områden där exploateringstrycket på stränderna är mycket högt.

Information om var manifestationerna kommer att hållas: www.naturskyddsforeningen.se/stockholm

Mårten Wallberg, ordförande Naturskyddsföreningen i Stockholms län: 0733-746714

Läs mer: Strandskyddet – Allemansrätten utmed våra stränder – snart ett minne blott?

Ekologigruppens naturinventeringar i detaljplaneområdet Törnskogsmossen

I enlighet med Törnskogens Villaägareförenings extrastämmans beslut har en samverkansgrupp skapats för att bevaka detaljplanefrågan. Samverkansgruppen har anlitat Ekologigruppen för att göra naturinventeringar i detaljplaneområdet söder och norr om Gustavsbergsleden. Gruppen har också tagit del av undersökningar utförda av professor Gert Knutsson, Institutionen för mark- och vattenteknik på KTH samt Stockholms Svampvänner.

Vid undersökningar har ett flertal utrotningshotade (s.k. rödlistade) växt- och djurarter återfunnits inom detaljplane- området, såväl söder som norr om Gustavsbergsleden. En av de rödlistade arterna är Tallticka, en mycket speciell utrotningshotad svamp vars fruktkroppar kan bli 50 år gamla.

Tallticka
Tallticka. Foto: Mattias Andersson, Stockholms svampvänner

Talltickan finns i området söder om Gustavsbergsleden och lever endast på tallar som är mer än 150 år gamla. Där finns även den utrotnings-hotade orkidén Knärot.

orkidén Knärot
Orkidén Knärot. Bild: ©Jouko Lehmuskallio.

Knärot, Goodyera repens
Knärot är en av våra vanligaste orkideér och som finns i nästan hela landet. Den är lågväxt, cirka 1 dm hög, och bildar små mattor av bladrosetter. De vita håriga blommorna är ganska små och sitter i en något spiralvriden blomställning. Stjälken är finhårig upptill. Bladen är samlade i rosett vid basen. Knärot blommar i juli-augusti.

Knärot är ganska vanlig på frisk, mossbeväxt mark, gärna i mossrika barrskogar där den ofta växer i mossa på stenar och block.

Linné skriver i sin flora från 1755 bland annat: ”Rotknölar trådlika, blad äggrunda, från roten, blommor ensidiga.” ”Växer tämligen sällsynt i gamla skogar i Uppland, Lappland, etc.”

Knärot skyddas av den generella riksomfattande fridlysningen av alla orkidéer.

Källa: Naturhistoriska riksmuseet

Ett flertal signalarter (arter som indikerar höga naturvärden) har också återfunnits inom planområdet, såväl norr som söder om Gustavsbergsleden. Ekologigruppens slutrapport väntas under oktober/november och det är därför möjligt att ytterligare värdefulla växt- och djurarter kan komma att hittas.

Professor Gert Knutsson har i sitt expertutlåtande varnat för att detaljplanen för Törnskogen riskerar att torrlägga sjön Snuggan och Törnskogsmossen, som Törnskogens naturreservat har bildats för att skydda.

Det beror på att ledningsgravarna i norra detaljplaneområdet (från Runskogsvägen 26 och norrut) kommer att ligga lägre än vattennivån i Snuggan och Törnskogs- mossen. Till följd av sprickor i berggrunden riskerar Snuggan och Törnskogsmossen att gradvis dräneras på vatten och vattennivån sjunka. Alla unika fuktkrävande växtarter inom området kommer då att utrotas.

Samverkansgruppen har i augusti träffat och informerat ledande politiker i Sollentuna kommun om resultatet av undersökningarna och påpekat det olämpliga i att bygga inom detaljplaneområdet. Resultatet av mötet är att kommunens tjänstemän arbetar tillsammans med professor Gert Knutsson för att ytterligare utreda resultaten. När det arbetet är avslutat avser kommunen att inbjuda till samtal.

Enligt en artikel i Mitt i Sollentuna häromveckan verkar Alliansen dessvärre fortsatt anse att det inte är helt klarlagt att det inte går att bygga medan Sollentunapartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill göra hela detaljplaneområdet till naturreservat. Samverkansgruppen anser att Alliansens nuvarande resonemang kan strida mot försiktighetsprincipen i miljöbalken. Den innebär bl.a. att man inte kan ursäkta sig med att det saknas full vetenskaplig bevisning för att skada uppkommer. I det här fallet är det tvärtom så att bevisningen talar för att det är olämpligt att bygga, då stora naturvärden annars kommer att förstöras.

Källa: Törnskogsbladet oktober 2010

Professor försöker stoppa villabygge

Bostadsprojekt i Vaxmora hotar unik mosse.

Bostadsprojektet bredvid Törnskogens naturreservat kan skada värdefull natur. Naturskyddsföreningen kräver att planerna stoppas. Men kommunledningen vill hellre ta en paus.

För drygt ett år sedan presenterade kommunen förslaget om ett nytt villaområde i Vaxmora, väster om Tömskogens naturreservat.  Naturskyddsföreningen invände att planerna hotar viktiga naturvärden och krävde att området skulle ingå i reservatet.

Men responsen från kommunen var sval. Därför tog föreningen och andra engagerade saken i egna händer. En inventering av området visade att det innehöll många gamla träd. Det  gynnar ovanliga och hotade arter, som talltickan, en svamp som trivs bäst på 150 år gamla tallar.

Gert Knutsson, professor på Institutionen för mark och vattenteknik, vid KTH, har undersökt miljön.
– Det är ett mycket värdefullt naturobjekt som är känsligt för ingrepp. Det gäller inte bara själva mossen utan också terrängen runt omkring, säger han.

Enligt honom skulle vägar och bebyggelse hindra vattentillförseln, så att både mossenoch sjön Snuggan i naturreservatet torrläggs.
Förutom att mosselandskapet är ovanligt har det även ett utbildningsvärde.
– Det används redan av Tekniska högskolan. Tidigare fanns dessa miljöer på många platser i länet, i exempelvis Vallentuna. Men där hände samma sak, man byggde och då försvan det, säger Gert Knutsson.
Under ett möte med kommunrepresentanter informerade professorn om sina slutsatser. Det resulterade i att både Sollentunapartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna motsatte sig byggandet i Vaxmora.
– Det är inte värt att riskera att Snuggan torrläggs och att de växter och djur som hittats där dör. Inte för de 20 husen det rör sig om, säger Peter Godlund (MP).
Den borgerliga majoriteten är inte lika övertygade. Kommunfullmäktige ordförande Douglas Lithborn (M) tycker att det finns oklarheter kring detaljplanens miljöpåverkan.
– Det här är inte helt solklart. Vi har fått en annan uppgift från våra sakkunniga på kommunen. Men om planerna skulle äventyra mossen kommer det i ett annat läge, säger han.

Nu ska kommunens tjänstemän göra en ny utredning  tillsammans med Naturskyddsföreningen och Gert Knutsson. Till dess läggs byggplanerna på is.
Naturskyddsföreningens ordförande Herbert Henkel är inte imponerad av kommunledningens agerande.
– De har använt en förhalningsstrategi. Först sa de att mossen inte ska skadas och att det skulle göras en teknisk undersökning, utan att någon sådan gjordes. Vi har efterhand informerat om att naturvärdena existerar. Men inte ens det har gjort att planen skrotas, säger han.

Marie Bergström
marie.bergstrom@mitti

Källa: Mitt i Sollentuna, 21 september 2010

Sjön Snuggan och Törnskogsmossen hotas av torrläggning

Snuggan
Sjön Snuggan. Foto från Naturskyddsföreningens bildarkiv.


Sjön Snuggan och Törnskogsmossen hotas av torrläggning p.g.a. Alliansens detaljplan.

Törnskogen är ett naturreservat. Där finns sjön Snuggan och Törnskogsmossen. På västra delen av Törnskogsmossen och vid dagiset Vittra Törnskogen vill Alliansen bygga.

Törnskogsmossen

Professor Gert Knutsson, Institutionen för mark- och vattenteknik , KTH, varnar för att detaljplanen för Törnskogen kommer att torrlägga sjön Snuggan och Törnskogsmossen, som naturreservatet har bildats för att skydda. Det beror på att ledningar för vatten och avlopp kommer att ligga lägre än vattennivån i Snuggan och Törnskogsmossen.

Via sprickor i berggrunden kommer Snuggan och Törnskogsmossen att gradvis dräneras på vatten och vattennivån sjunka.

Törnskogens Villaägareförening och Naturskyddsföreningen i Sollentuna har låtit göra undersökningar av detaljplaneområdet. Man har hittat:

  • tre utrotningshotade (rödlistade) växt- och djurarter
  • flera signalarter
  • många fridlysta arter

När Snuggan och Törnskogsmossen torkar ut, kommer alla unika fuktkrävande utrotningshotade arter att försvinna. Vid bebyggelsen av detaljplaneområdet, kommer även de utrotningshotade arterna där att försvinna.

Sollentunapartiet anser att detaljplanen måste skrotas nu, så att Törnskogsmossen och Snuggan räddas. När naturreservatet väl är förstört, är det för sent.

Väsjöområdet: ”Naturnära eller stadskärna”

Väsjön från Väsjöbacken.

Den samlade miljöbedömningen är en sammanfattning av de positiva och negativa miljö- och hälsokonsekvenser som genomförandet av detaljplanen kan tänkas ha, vilka redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen. Här redogörs även för hur detaljplaneförslaget skulle kunna anpassas i omfattning och utformning för att bättre tillgodose och skydda natur-, kulturvärden och hälsa.

Genomförs detaljplaneförslaget går stora naturvärden förlorade i och med exploatering av Rösjökilen. De spridningskorridorer som föreslås bedöms som otillräckliga, vilket på kort såväl som lång sikt hotar den biologiska mångfalden. Sjöarna i området, särskilt Snuggan, är beroende av strandskyddet för att landskapsbilden – känslan av orörd natur i närheten till bebyggelse, och det stora rekreationsvärde detta har – och spridningsmöjligheterna med tanke på den biologiska mångfalden inte ska förändras till det sämre. Våtmarken vid Snuggan bör behållas intakt. Samtidigt skulle planens genomförande innebära nya möjligheter att restaurera Väsjön, något som behövs med tanke på situationen i nuläget med övergödning. Arean hårdgjord yta skulle dock öka, vilket innebär större problem med förorenat dagvatten och nya vattenflöden i området.

De problem med buller som nu finns i området förväntas minska när Norrortsleden tar över stora delar av den tunga trafiken, men dessa problem bedöms kvarstå eller eventuellt tillta i och med den ökade biltrafik som den föreslagna bebyggelsen skulle medföra. Detta gäller även problem med luftföroreningar och andra hälsorisker förknippade med dessa. Situationen avseende vatten, avlopp och uppvärmning skulle förbättras för den befintliga bebyggelsen i Norrsätra och Södersätra om planförslaget genomförs, något som skulle ha enbart positiva effekter för området. Idrottsstaden kan byggas ut om grönytor för spontanidrott och friluftsaktiviteter bevaras.

Som alternativ omfattning föreslås att planförslaget omfattar 1 500 istället för drygt 2 800 bostäder. Utformningen anpassas till de speciella natur- och kulturmiljöförutsättningar som finns i området, så att dessa värden i hög utsträckning kan bevaras och utvecklas. Detta innebär att begränsa mängden bebyggelse kring Snuggtaskeberg, som har en speciell natur och vars kuperade terräng är olämplig för bebyggelse. De gröna stråken är viktiga att bevara, och stora marginaler bör lämnas när det gäller spridningskorridorer. För att så stora grönytor som möjligt ska kunna bevaras, föreslås att bebyggelsen koncentreras till sydvästra delen av planområdet. Här vore det eventuellt lämpligt att istället uppföra högre hus på upp till åtta våningar, för att på så sätt kunna koncentrera bebyggelsen och minska arean hårdgjord yta. Det skulle möjliggöra ett bevarande av den speciella natur- och kulturmiljö som gör Väsjöområdet så unikt.

?Strandskydd  
I Sverige råder generellt strandskydd vid hav, insjöar och vattendrag, vilket innebär att det är förbjudet att genomföra en rad åtgärder inom den strandskyddade zonen. Förbud gäller till  exempel mot att uppföra nya byggnader. Syftet med strandskyddet är att trygga   förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. Strandskyddet sträcker sig vanligtvis 100 meter från   strandlinjen men får av länsstyrelsen utvidgas till högst 300 meter från strandlinjen, om det   behövs för att tillgodose något av strandskyddets syften. Länsstyrelsen kan, om det finns särskilda skäl, häva strandskyddet om området avses ingå i en detaljplan. Den föreslagna  detaljplanen innebär att strandskyddsområdet för tre sjöar kommer att upphävas till stora  delar.

Konsekvenser av föreslagen detaljplan
Väsjöns största naturvärden är de sociala, snarare än de biologiska. Enligt planförslaget ska Väsjön omvandlas till en urban sjö, vilket medför att strandskyddet kommer att upphävas. Omvandlingen till urban sjö gör att allmänheten lättare kan komma sjön närmare än idag.

En risk för ökad belastning av närsalter och föroreningar från dagvattnet finns då regnvatten i en urban miljö har svårt att tränga ner i marken och renas naturligt innan den når sjön. Vid ökad näringsstatus kan algblomningar bli stora. Produktiviteten av alger kan förstärkas ytterligare genom att sjön är grund och inte temperaturskiktas. Vidare kan en ökning av närsalter i sjön bidra till att antalet karpfiskar i förhållande till total biomassa ökar.  Arter som till exempel gädda missgynnas av en miljösituation där näringsstatusen är hög.  Gädda är en rovfisk, och om en sådan art försvinner förändras sammansättningen av fiskarter. Vid
omvandling till en urban sjö med bland annat en terrasserad strandkant som planeras enligt planen innebär denna en förändrad livsmiljö för växter och djur. Nuvarande arter kan komma att slås ut av andra arter som konkurrerar bättre i den nya livsmiljö som uppstår.

Textfragment från ”Miljökonsekvensbeskrivning för detaljplanen Väsjöområdet”  (Rapport från kursen i Miljökonsekvensbeskrivningar 10 p, VT 07), 2007

Stockholms universitet

 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi