Försöker man i Sollentuna mörka hur bedrövlig marken egentligen är i Väsjön mellersta?

vasjo_host
Ramboll har gjort omfattande undersökningar i Väsjön mellersta i flera omgångar. Vi har också pratat med flera av Rambolls undersökningstekniker under provtagningen. Marken är sämre än vad den var i Hammarby Sjöstad. Leran är på många ställen så mjuk att den rinner. Den detaljplan som fastställdes över Väsjön mellersta baserades på mycket bristfälligt och undermåligt underlag.

Det kommer att bli mycket dyrt att bygga i detta område. Kostnaden för att påla per kvadratmeter är för närvarande omöjlig att beräkna. Kommunens kostnader för gator, ledningar, kajer och mark utanför kvartersmark kommer att bli skyhöga. Det märkliga är att kommunledningen inte har låtit göra undersökningar även på blivande kvartersmark, dvs. den mark som man har för avsikt att sälja till ett flertal mindre byggnadsföretag. Kommunen vill sälja delar av kvarter till flera olika mindre byggbolag/exploatörer. Dessa kan även vara privatpersoner. Hur ska sådana aktörer var för sig och utan samordning klara av grundläggning, jordförstärkning med mera i denna bedrövliga mark? Är det meningen att var och en ska göra en geoteknisk undersökning för just sin mark och i så fall när? Före eller efter anbudsgivning? Det är en självklarhet, att en så pass väsentlig omständighet som markförhållanden – vilka kommer att kräva jordförstärkning t o m på tomtmark – måste redovisas i förfrågningsunderlag oavsett vad som skall handlas upp.

Varför vill man vända sig till ”små” byggbolag? Skulle de ha bättre möjligheter att förstå de markrelaterade problemen och att ta hand om dem på ett riktigt tekniskt-ekonomiskt sätt? Kan man undvika oseriösa byggherrar? Har de stora byggbolagen klivit av? Har de insett att det kommer att bli för dyrt och komplicerat att bygga här? De förstår säkert att det kommer att bli mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att sälja bostäderna. Kommer barnfamiljer ha råd att köpa?

Backa tillbaka och skrinlägg detta projekt! Det kan bli en ekonomisk katastrof för oss Sollentunabor.

Ann Furugård
Ewa Hellström-Boström
Sture Pettersson
Sollentunapartiet

Motion beträffande byggande av skärmvägg och växtbädd nedanför Edsbergs slott

Motion från Ewa Hellström-Boström och Ann Furugård, Sollentunapartiet, till Sollentuna kommunfullmäktige beträffande byggande av skärmvägg och växtbädd nedanför Edsbergs slott

Det rinner ut 45 liter orenat dagvatten per sekund i Edsviken nedanför Edsbergs slott. Totalt går det ut 5 miljarder liter orenat dagvatten i Edsviken varje år. Det orenade dagvattnet gör att Edsvikens botten dör och det bildas sulfat, vilket gör att vattnet luktar illa. Alger bildas också och syrebristen gör att fisk och plankton dör. Det material som sjunker ner genom vattnet och samlas på havs- och sjöbotten blir till sediment. Efter mycket lång tid kan sedimentet omvandlas till sedimentära bergarter. Sedimentet består mestadels av slam, grus och lera.
Vi föreslår att man placerar ut en skärmvägg, som tar hand om sedimentet i dagvattnet. Sedimentering är en metod att rena vatten där man t.ex låter vattnet passera en avgränsad vattenbassäng. Denna bassäng kan byggas på ett kostnadseffektivt sätt. När strömnings- hastigheten avtar sjunker medföljande partiklar ner till botten där de kan samlas upp. Detta är en effektiv metod för att avskilja fosfor och andra partikelbundna föroreningar i vattenmassor.

Flytande våtmark
Vi föreslår även att man placerar ut en flytande våtmark utanför skärmväggen. Detta för att ytterligare minska på det fosfor och kväve kommer ut i Edsviken. Kväve och fosfor gör att Edsviken blir övergödd.
Stommen är tillverkad av 100% återvunnen PET-plast.

Den flytandevåtmarken har en porös stomme som ger en stor vattenkontakt (1m2 stomme motsvarar en ytarea på 180m2). Till den arean får man även addera den area som rotsystemet utgör. Genom skärmväggar med luckor så tvingar vi vattnet att passera genom rotgardinen. Man väljer omsorgsfullt ut de växter som passar för den specifika recipienten. Växterna klarar infrysning och ingen omplantering krävs på våren.
Skärmväggen och växtbädden som föreslås är 140lm. Växtbädden är 120m2 flytande våtmark.

Med hänvisning till detta föreslår Sollentunapartiet att Kommunfullmäktige beslutar att på försök anlägga en skärmvägg och växtbädd i Edsviken vid dagvattenutloppet i Edsbergsparken.

För Sollentunapartiet den 18.11.2014
Ewa Hellström-Boström, Ann Furugård

Interpellation angående erfarenheter av byggande av bostäder på eller mycket nära f.d. soptippar och avstjälpningsplatser och relaterade miljöundersökningar vid Väsjön

Interpellation

från Ingwar Åhman-Eklund, Sollentunapartiet till Plan- och exploateringsutskottets ordförande Thomas Ardenfors angående erfarenheter av byggande av bostäder på eller mycket nära f.d. soptippar och avstjälpningsplatser och relaterade miljöundersökningar vid Väsjön.

Såväl Väsjötoppen , fd Väsjötippen, och det f.d rökeriet är gamla soptippar och avstjälp-ningsplatser. Sumpskogen som ligger i området har en marksammansättning bestående av fyllnadsmassor med förhöjda halter av polycykliska aromatiska kolväten!

Detta gör dessa delar av Väsjöområdet till ett område där det verkar mycket riskabelt att bygga bostäder.

På andra håll i världen har det visat sig leda till allvarliga hälsoproblem när man byggt på eller vid igenlagda soptippar och avstjälpningsplatser. Ett sådant allvarligt exempel är Kvarnbäcken utanför Helsingfors.

Åren 1964-1966 uppförde man i Kvarnbäcken en typisk betongförort, en så kallad skogsförort, där husen byggdes i skogen så billigt som möjligt utan större parkanläggningar och annan miljöbearbetning.

I slutet av 1990-talet fick Kvarnbäcken publicitet när det konstaterades att man måste riva flera höghus på Understensvägen på grund av att de var byggda på en tidigare avstjälpningplats, vilket orsakade att giftiga ämnen kom fram. Man har nu giftsanerat avstjälpningsplatsen och byggt en park ovanpå.

Hur gick det för de människor som i tiotals år bodde på en läckande avstjälpningsplats på Understensvägen i Kvarnbäcken i Helsingfors? Under årens lopp bodde där närmare 2 000 mänskor i 11 höghus ovanpå en soptipp. Det var faktiskt en gammal avstjälpningsplats med avfall både från gas- och målarfärgsfabrik?

Allt började med att locket på en avloppsbrunn föll in och upp ur gropen trängde en grönaktig massa med en stark lukt. När man sedan med grävmaskin började gräva på området hittade man klumpar med cyanider, kolväten, PCB och PAH – ämnen som sakta sipprade fram ur marken och ut i luften. Cyanider är giftiga och PAH- ämnen kan orsaka cancer. Det visade sig att gårdarna där barnen lekt i åratal låg på en igenfylld soptipp. En förälder berättar om hur han stötte på svart illaluktande massa när han tillsammans med sin son lekte i sandlådan.

Ännu Idag 10 år efter att han flyttat bort, är han oroad över hur hans familj kommer att klara sig. I ett av husen med tio lägenheter insjuknade fyra personer i cancer.

Resultatet av en hälsoundersökning av de som bott i området på Understensvägen visade på fler cancerfall än i den grupp man jämförde med. På samma gång startade man också ett större forskningsprojekt. Projektet gick ut på att samköra sjukhusregister och uppgifter över alla som hade bott på området. I år har forskarna utlovat en ny undersökning. Resultatet publiceras tidigast hösten 2013.

Erfarenheterna från Kvarnbäcken gör att man måste se mycket allvarligt på kommunens planering av bostäder – framförallt i och nära sumpskogen (Väsjön Mellersta) och f.d. Rökeriet.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till dig i din egenskap av ordförande i kommunens plan- och exploateringsutskott

  • Har kommunen under den mer än tio år långa planeringen av Väsjöområdet tagit del av och undersökt erfarenheter från andra områden i omvärlden där man byggt på eller alldeles intill igenfyllda soptippar? Hur detta påverkat hälsan för dem som sedan bott i dessa områden? Hur många rivningar som framtvingats på grund av tippnära byggande?
  • Vilken forskning finns det av effekterna av byggnation i sådana tippnära områden? Hur har kommunen använt sig av dessa resultat under den långa planprocessen?
  • Vilka undersökningar och mätningar har gjorts i och runt planområdet tills nu för att upptäcka vilka hälsovådliga föroreningar som finns i mark och vatten?
  • Om sådana gjorts: Vilka områden har undersökts och av vilka? Vad är resultaten och hur kommer de att publiceras för medborgarna?
  • Vilka miljöundersökningar planeras under den fortsatta planprocessen?
  • Hur mycket lakvatten med giftigt innehåll kan rinna ut från den igenfyllda Väsjötippen genom åren framåt? Kan mängden av detta påverkas av väderleken och olika former av påverkan av marken?

Sollentuna den 30 oktober 2013

Ingwar Åhman-Eklund
Sollentunapartiet

Interpellation från Sollentunapartiet angående miljön vid Väsjön

Interpellation från Ewa Hellström-Boström, Sollentunapartiet, till Plan- och exploateringsutskottets ordförande Thomas Ardenfors, moderaterna, angående miljön vid Väsjön med mera.

I Väsjöprojektet hade man från början tänkt sig en utbyggnad av 1500 lägenheter. Helt plötsligt var man uppe i 2800 lägenheter, alltså 1300 fler än vad det från början var tänkt. Det verkade som om stadsplanerarna inte hade sett området i praktiken utan bara på ett flygfoto. Kände man verkligen till de andra två tipparna nära sjön eller rundgången av lakvatten mellan Väsjötippen och sjön? Gifter kommer antagligen att läcka ut i sjön under årtionden framåt. Visste man också hur igenväxt sjön var när man satte igång att rita denså kallade Väsjöstaden. Kände man till hur stor parkering slalombacken behövde?

Väsjön sommaren 2012. Större delen av Väsjöns yta såg förra sommaren ut så här.

I de storstilade planerna kunde man bland annat läsa om vattenskidåkning på sjön och om hur naturskönt området skulle bli. Relativt naturskönt är det just nu men att en storstadsbildning skulle försköna det ärväl ändå diskutabelt.

Bygger man inte på Parkeringen, Rökeriet och Sumpskogen, vilka alla tre är mycket olämpliga områden att bygga på (vi vet inte vad som tippats här under de år som de fungerade som tippar), så är det också en heldel olägenheter som försvinner.

Färre människor kommer att bli störda av ljud och ljus från Väsjöbackensamt backens snökanoner. Snöröken från snökanonerna kommerheller inte störa så många boende, vilket antagligen blir fallet om Parkeringen och Sumpskogen byggs ut. Dessutom kommer det inte att bli så många människor som har utsikt mot en igenväxande sjö.

Med anledning av ovanstående frågar jag dig i din egenskap av ordförandei Plan- och exploateringsutskottet:

  1. Vad skulle det kosta att bygga ut VA-nätet i Södersätra om vi inte bebygger Väsjöbackens parkering. Rökeriet och Sumpskogen? Vad blir alltså merkostnaden för projektet om vi inte bygger ”Väsjön Mellersta”. Hittills har ingen i kommunen lämnat något svar på detta.
  2. Kommer man att kunna bada i sjön utan att riskera hälsan? Om det finns någon fisk i Väsjön törs man i så fall äta den?
  3. Hur ofta måste vi i framtiden muddra eller sanera Väsjön för att lägenhetsinnehavarna runt sjön ska slippa se en sunkig sjö fylld med vattenväxter. Om man måste sanera, sägvart 10:e år, var kommer man i så fall i fortsättningen att lägga muddermassorna om all mark är bebyggd runt sjön?
  4. Vad gör kommunen om det visar sig att det inte går att muddra Väsjön på grund av attgifter som nu är bundna i bottenslammet då kommer upp på land. Tänker man ändå fortsätta att bygga husen nära sjön?
  5. Går det verkligen att muddra och restaurera hela sjön. En del vattenvårdsexperter säger att restaurerar man mer än en fjärdedel av sjön så blir det en algsoppa av den -stämmer det?
  6. Hur bedömer miljöexperter att grundvattnet i området påverkas av miljögifterna som ligger i Väsjöbacken och antagligen sipprar ner genom sprickor i berget till grundvattnet?
  7. Tänker man ta hand om det lakvatten som nu rinner ut i sjön varje år från Väsjöbacken?
  8. Vilken exploateringskostnad räknar man med per år för de närmaste tio åren när det gäller Väsjöområdet?

Sollentuna den 20 mars 2013

Ewa Hellström-Boström

SOLLENTUNAPARTIET

Väsjörestaureringen

Sollentuna kommun / Grontmij
Att Ewa Bergwall
191 86 Sollentuna

Naturskyddsföreningen i Sollentuna har anmält till Ewa Bergwall att föreningen ämnar inkomma med ett yttrande efter den angivna alldeles för korta svarstiden.

Kommentarer till Tillståndsansökan / samrådsunderlag ang. restaurering av Väsjön

Restaureringen av Väsjön är en del i exploateringen av Väsjöområdet med stora delar tät stadsliknande bebyggelse. Naturskyddsföreningen har tidigare yttrat sig i flera omgångar i detta ärende och sammanfattar våra synpunkter här.

Noteras bör också att återställande av Törnskogsmossarna, genom att stänga av det mot norr ledande diket, är en del av skötselplanen för Törnskogsreservatet. Det leder till ökad vattenföring nedströms till Snuggan och därefter Väsjön.

Det blågröna stråket från Snuggan till Väsjön, som kom med i detaljplanen på initiativ av Naturskyddsföreningen, är en viktig länk till naturen i Törnskogsreservatet via den viadukt som motorvägen försetts med (också på initiativ av Naturskyddsföreningen).

Det är angeläget att detta blågröna stråk ges en bred viadukt under Frestavägen. Den extra bro över det blågröna stråket som nu finns i detaljplanen sydöst om Frestavägen är däremot dels onödig (väganslutningar kan ordnas utan denna viadukt) och dels direkt negativ för funktionen av ett sammanhängande blågrönt stråk.

Fortsättningen av det blågröna stråket norr om Väsjön minskar till en remsa på 15 m bredd – trots att det finns byggytor kvar längre bort från stranden – således en helt onödig inskränkning.

Öster om Väsjön behålls den nuvarande obebyggda strandremsan, nästan 100 m, vilket är förträffligt.

Väster och sydväst om sjön ingår kajer i detaljplanen – en helt onödig naturförstörelse av den redan existerande strandzonen och definitivt ingen restaurering. Dessa kajer bör ersättas med en naturlig strandremsa som kan göra skäl för ambitionerna med sjörestaurering.

Om Sportfältet exploateras bör dagvatten från det området och även från Edsberg tillföras Väsjöns vattensystem via reningsvåtmarker och naturliga öppna vattendrag. Detta är mycket viktigt, dels för fortsatt biologisk mångfald och dels för vattenrening.

Väsjöns utlopp och det dike som nu finns avses tydligen att snyggas lite marginellt. I detta område saknas ambitionen med ett fortsatt blågrönt stråk. Delar av obebyggda tomter skulle kunna användas för en betydligt bredare zon än de knappa 5 meter som nu finns i planen. Den östra delen av Väsjövägen kan läggas ner – infarter kan ordnas från de övriga vägarna. De två kulverterna under vägarna i den östra delen kan tom. reduceras till en under Hövdingevägen. På så sätt kan en parkzon på ca 15 m bredd skapas; med Väsjövägen fås då en obebyggd zon på ca 35 m bredd. Med tanke på de stora förändringar som avses göras i området är dessa föreslag egentligen små justeringar och borde ingå i en restaurering, respektive i detaljplanerna.

Dalsänkan vid Väsjöns utlopp är mycket kritisk när det gäller ökade och snabba vattenflöden som kan förväntas när så stora ytor som de i planen föreslagna blir hårdgjorda. Sjön och dess avrinning måste kunna svälja ökade flöden. I det sammanhanget är kajer utmed 40 % av sjöns strand direkt olämpligt.

Det ökade vattenflödet vid högvatten från Snuggan måste också beaktas vid utformningen / restaureringen av Väsjöns stränder, liksom tillförsel av dagvatten från framtida exploatering av Sportfältet och Edsberg. Här hänvisas till Naturskyddsföreningens yttrande ang. Sportfältet.
Vidare påpekas att allt vatten från Väsjöns tillrinningsområde hamnar i Rösjön och sedan i Fjäturen, osv. till Mälaren. Området ingår i Oxundaåns vattensystem där kommunalt samarbete strävar efter att bygga ut naturliga reningsfunktioner i hela systemet. Därför ska all planering av vattensystemet sträva efter maximal rening och utjämning av flöden så högt upp i systemet som möjligt.

Ingrepp i sjöns botten och i angränsade med schaktmassor mm. utfyllda områden måste föregås av en noggrann utredning av vad som verkligen tippats där resp. hunnit sedimentera i sjön. Principiellt bör muddring överhuvudtaget inte ske. De kostnader som detta medför bör hellre läggas på åtgärder som verkligen leder till en restaurering – t.ex. naturliga sjöstränder och tillräckligt breda blågröna stråk.

En restaureringen av Väsjön är mycket angelägen, men förslagen har alldeles för låg ambitionsnivå med tanke på den omfattande exploatering som planeras för området. Restaureringen bör leda till ett väl fungerande vattensystem med ökade naturvärden och naturfunktioner. Att bygga kajer utmed en mycket stor del av sjöns stränder är direkt kontraproduktivt och mera ett utslag av modenycker typ sjöstad. Naturskyddsföreningen vill också påpeka att den strandskyddsdispens för Väsjön som Länsstyrelsen har medgivit, har överklagats till regeringen och att detta ärende inte är avgjort när detta skrivs.

Sollentuna 2011-06-19
Naturskyddsföreningen i Sollentuna

Herbert Henkel, ordf.

Miljöfarligt avfall på Väsjötippen: Tungmetall i dikesvattnet avslöjar otillåten tippning

DN NORD, 21 maj 1981

Vattnet i dikena runt Väsjötippen i Sollentuna innehåller tio gånger högre halter tungmetaller än vanligt sjövatten.

– Det visar att det ligger saker i tippen som inte får finnas där, säger byråingenjör Eric Carlsson på länsstyrelsens naturvårdsenhet.

Vid en promenad på tippen går det snabbt att konstatera det. Där finns förutom de tillåtna schaktmassorna färgburkar, elbatterier, kylskåp, dammsugare, badkar, bilrester, sönderrostade oljefat, plaster med mera, med mera.

Grannarna till Väsjötippen har alltså nu fått sina misstankar bekräftade. De har till bland annat Sollentuna hälsovårdsnämnd rapporterat att de sett bilar tippa miljöfarligt avfall. ”Väsjötippen är ett giftberg”, skriver till exempel Stieg Lundqvist i en insändare i DN Nord den 12 mars i år.

Hälsovårdskontoret har under våren låtit undersöka det så kallade lakvattnet runt tippen, alltså regnvatten som silats genom tippen och runnit ut i omkringliggande diken. Mätresultaten har skickats till länsstyrelsen, som nu alltså konstaterar att tippverksamheten inte sker enligt föreskrifterna.

– Enligt föreskrifterna ska Väsjöbacken byggas upp av jord, grus, sten och andra rena schaktmassor från byggen. Meningen är att det så småningom ska bli ett 90 meter högt berg för Storstockholms skidåkare. Fran toppen ska det bli två utförabanor, en 250 meters brant slalombacke och en 600 meters lite ”snällare” utförsbacke. Två liftar och andra fritidsarrangemang ska byggas.

Sollentuna kommun låter ABV (Armerad Betong Vägförbättringar AB) sköta uppbyggnaden av backen.

Bristfällig kontroll

Mellan kommunen och ABV finns ett avtal på vad som får tippas och det är ABV:s uppgift att kontrollera de billaster som kommer från byggarbetsplatser i hela Stor-Stockholm. Men den kontrollen är bristfällig.

Förutom allt miljöfarligt avfall som kommer från byggarbetsplatser har grannar och anställda på tippen rapporterat om industriavfall som till exempel Elektrolux tippning av gamla dammsugare, militärens tippning av avfall, bland annat vapentett, och målarfirmornas tippnig av gamla färgburkar. Hälsovårdskontoret har även fått rapporter om att slamsugningsbilar tippat slam från olika industriers reningsverk.

ABV-personalen på tippen förnekar emellertid att industrier tippar där. Platschefen Bengt Eriksson, ansvarig hos ABV, förnekar också att annat material än det tillåtna rivningsmaterialet tippas. Men vattenproverna visar något annat. Salthalten är för det första cirka 10 gånger högre än den bör vara.

– Det brukar vara ett tecken på att vattnet är förorenat, säger Eric Carlsson på länsstyrelsen.

– Kloridhalten år också mycket hög liksom halten av sulfat. De tungmetaller som redovisas har också en för hög halt, cirka 10 gånger högre än i vanligt sjövatten.

Inget vanligt hushållsavfall

-Vad det är som förorsakar detta kan jag inte spekulera i, men mätresultaten visar att det inte är vanligt hushållsavfall, säger Eric Carlsson. Han skriver nu till hälsovårdskontoret och ABV och kräver bättre kontroll på vad som tippas. Blir det ingen förbättring kan verksamheten stoppas.

Grundvattnet kan förorenas

Föroreningarna i vattnet runt Väsjöbacken är i och för sig betydligt lägre än runt tippar med hushållsavfall men det har heller aldrig varit meningen att backen ska vara avfallstipp. Därför finns inte heller någon kontroll på vart lakvattnet tar vägen.

– Vi ser allvarligt på detta, säger Eric Carlsson, lakvattnet kan förorena både ytvattnet och grundvattnet i området. Länsstyrelsen kräver även en tipplan för framtiden. Den ska kommunen ha lämnat in senast den 30 juli.

– Men en tipplan löser inga problem, säger Sollentunas hälsovårdschef Åke Klaesson. Är vattnet så förorenat måste vi se till att det blir omhändertaget.

Ja, hälsovårdskontoret måste fortsätta  med provtagningarna av vattnet och se till att det renas om det behövs, säger Stieg Lundqvist, en av grannarna till backen.

– Det är orimligt att begära att man ska gräva upp tippen för att se vad som finns där, men det måste omedelbart bli en effektivare kontroll på vad som tippas, säger han.

KERSTIN HELLBOM

Källa: DN NORD, 21 maj 1981

Väsjötippen lika miljöfarlig som en vanlig tipp

Norrort, april 1981

Väsjötippen i Sollentuna innehåller nästan lika mycket förorenande avfall som vanliga avfallstippar i landet, trots att här bara skulle tippas byggavfall och schaktmassor.

Det visar en analys som länsstyrelsen gjort av provresultat från lakvatten från tippen.

– Vi bad länsstyrelsen om hjälp för att rätt bedöma provresultaten. Men fortfarande vet vi inte hur stor fara tippen utgör för sjöar och vattentäkter i området, säger hälsovårdsschefen Åke Klaesson i Sollentuna som är besviken på länsstyrelsens ”vaga” besked.

Många personer har under året vänt sig till Norrort för att berätta om det otilllåtna avfall som där tippas. Vi kontrollerade uppgifterna på ort och ställe och fann en mängd färgburkar, kylskåp, oljepannor och mycket annat som inte borde vara där.

En f. d. anställd på tippen ringde och berättade att personbilar och lastbilar i hemlighet begravts i tippen. Och även annat som är klart miljöfarligt gods.

Det rapporterades också till tidningen att en massa träd dött intill vägen upp till tippen. Efter att ha sett träden och ett konstigt gulbrunt skum som fanns i markerna hämtade vi hälsovärdschefen Åke Klaesson, som den 1 april tog vattenprover från området med de döda träden.

Hälsovårdskontoret fick efter ett par veckor provresultaten avseende salthalt, surhetsgrad och förekomst av tungmetaller m.m. Provresultaten skickades till länsstyrelsen för bedömning.

I måndags kom svaret i form av en kort skrivelse.

Högre halter

I svaret från länsstyrelsen konstateras bland annat att ”metallhalterna är högre än vad som kan förväntas i ett opåverkat ytvatten”. Med svaret följer en tabell innehållande jämförelser med genomsnittsvärden från lakvatten av avfallsupplag i landet alltså vanliga hushållsavfallstippar. Väsjötippens provresultat jämförs också med förorenat avloppsvatten till Käppala och vanligt Mälarvatten (Lovö vattenverk).

Det visar sig att lakvattnet från Väsjötippen är mycket salt, lika salt som lakvattnet från avfallstipparna i landet. Salthalten låg på 470 mg klorid per liter vilket kan jämföras med Mälarens 12 mg/lit.

Vidare är Väsjötippens lakvatten surare än normalt – 5,8 i PH-värde mot 7,1 i avfallsupplagundersökningen. (Neutralpunkten ligger kring 7).

Tungmetallhalterna från Väsjötippsvattnet ligger något under genomsnittsvärdena från avfallsupplag i landet men betydligt över värdena i förorenat avloppsvatten.

Blyhalten är t. ex. 0,04 mg per liter för Väsjötippen, 0,06 mg i undersökningen av avfallsupplag och 0,019 mg i avloppsvatten till Käppala.

Kromhalten ligger på 0,03 mg/lit för Väsjötippen och 0,015 mg/lit i avloppsvattnet till Käppala. I Mälaren är kromhalten t. ex. bara 0,0008 mg/lit.

Av den giftiga kadmiummetallen finns i Väsjötippen 0,004 mg/lit och i avloppsvattnet till Käppala 0,001 mg/lit.

Oklart

Lilian Nowaks frågade på ett fullmäktigesammanträde för en tid sedan, om vattnet från Väsjön kan användas för bevattning av grönsaksland. Då kunde hälsovårdsnämndens ordförande Margareta Malmberg (c) inte svara annat än att provtagning pågick.

Nu är alltså provtagningsresultaten klara. Men fortfarande kan man från hälsovårdsnämnden inte klart ge besked om de som har odlingslotter och sommarstugor norr om tippen kan vattna sina odlingar med vatten direkt från Väsjön eller bäcken mellan Väsjön och Rösjön. Det enda man kan säga är att det inte är frågan om några alarmerande värden.

Det som gäller lakvatten i ett dike vid tippens fot behöver inte gälla Väsjön. Hälsovårdsnämnden vet t. ex. att pH-halten i Väsjön ligger kring 8 mot 5,8 i lakvattnet.

Fortsättar ta prover

– Vi kommer att fortsätta att ta prover även från Väsjön och vattentäkter kring Väsjön, försäkrar hälsovårdschefen Åke Klaesson.

Länsstyrelsen har förelagt Sollentuna kommun eller entreprenören ABV att senast den 31 juli ha gjort en s. k. tipplan, som redovisar den planerade fortsatta verksamheten och områdets efterbehandling och framtida utnyttjande.

Länsstyrelsen föreskriver också med stöd av §39 i miljöskyddslagen att det i fortsättningen endast deponeras schaktmassor och jämförligt material (hör kylskåp hit?) på Väsjötippen och att kontrollen görs effektivare.

LOUISE DRANGEL

Källa: Norrort  april 1981

Nu dör träden vid Väsjötippen

- De här barrträden dog för några år sedan, säger Artemi Uusaar som har promenerat mycket i skogen kring Väsjötippen med sin fru Aino under de 26 år de bott i Edsberg. Foto: TOMAS ONEBORG.

Norrort No 15, 9 april 1981

– Det har blivit värre och värre i naturen kring Väsjötippen. Det stinker, träd dör och ett gulbrunt skum kommer fram i marken varje höst och vår. Vi flyttade till Edsberg för 26 år sedan för det var så vacker natur. Men nu funderar vi på att flytta härifrån.

Det säger Artemi och Aino Uussari som varje dag, promenerar i motionsspåren kring Väsjötippen. Norrorts reporter och fotograf stötte av en slump samman med paret Uussari när vi skulle se på en plats inne i skogen till höger om vägen till tippen, där en massa träd dött.

Platsen ligger intill ett avloppsrör och vid mynningen kunde man se ett gulbrunt skum, som påstås  finnas där vid snösmältningen och vid höstregnen. De sju döda granarna och den döda lövslyn står alldeles  intill i vatten. Granarna är mycket höga och står intill varandra. På de meterhöga lövträden som dött syns en skärvit mögelliknande beläggning. Platsen med de döda träden ligger alldeles nedanför tippen.

Snön är gul

Det gulbruna skummet syns lite varstans intill motionsspåret och på sina ställen är snön gulbrunfärgad.

På andra sidan höjden strax till vänster om slalombackens nederdel finns ett stråk, där vatten rinner utmed berget. Även här har en del lövsly dött och har också samma vitskära mögelbeläggning. Snön är delvis gulbrunfärgad.

Nedanför hoppbacken är också snön gulbrunfärgad och när vi passerade kändes en unken ”avloppslukt” som är svår att definiera.

Luktade illa

Enligt samstämmiga uppgifter framträdde i höstas intill barackerna vid Edsbergs sportfält två stora bruna fläckar i gräset och en intensivt dålig lukt kom från dessa. Som ”grisskit” säger en som känt lukten.

En som inte vill stå i tidningen med sitt namn säger sig ha iakttagit lastbilar, som på kvällen kört upp till tippen med sina laster i skydd av mörkret. Bommen har stått öppen fast tippen varit stängd. Han har också sett slamsugarbilar gå upp till tippen.

Vidare har till tidningen framkommit uppgifter om att det skulle förekomma ren giftdumpning av sådant avfall ”som de inte ens ville ta emot i Tyskland”.

Norrort frågar den ansvarige vid ABV, Bengt Eriksson, om han kan garantera att det inte förekommit illegal giftdumpning vid Väsjötippen?

– Garantera kan jag givetvis inte, svarar Bengt Eriksson. Vi kan ju inte hjälpa om det smyger sig in någon obehörig och tippar av ett lass arsenik eller något sådant. Men det där med giftdumpning har jag svårt att tro på.

Hälsovårdschefen Åke Claesson har redan tagit prover vid platsen med de döda träden. Svar på laboratorieproverna väntas komma om några dagar.

LOUISE DRANGEL

Källa: Norrort No 15, 9 april 1981